30. Mjölon.

Arctostaphylus uva ursi (L.) Spreng.

Ortnamn. Mjölbär (Dalsland, Uppland, Värmland, Västerbotten, Västmanland), Mjölabär (Jämtland), Mjölaris (Skåne, Småland, Mjölbärsris (Bohuslän, Dalarne, Hälsingland, Västergötland), Mjölonris (Västerbotten, Västergötland, Västmanland), Sockerlingon (Närke).

Förekomst. Allmän i backar och skogshedar över hela landet.

Utseende. Växten liknar lingonriset men särskiljes lätt från detta därigenom, att den är nedliggande och bildar täta mattor, vilket lingonriset icke gör. Bladen hos mjölon ha oftast rundad spets, platta kanter och sakna prickar på undersidan. Hos lingonriset äro bladen mestadels urnupna i spetsen, de ha nedvikna kanter samt äro på undersidan försedda med fina, mörka prickar.

Skörd. Denna verkställes vid torr väderlek, alltifrån det växtens blomningstid på försommaren begynner, till dess bären börja mogna. Noga måste tillses, att några lingonblad icke komma med, ty då blir den insamlade drogen värdelös.

Snabbast sker insamlingen, om man medelst en kniv eller sekatör avskär hela grenarna och först efter torkningen avrepar bladen. Detta sker då mycket lätt. Arbetet med insamlingen av grenarna, ävensom bladens avrepning, tager då icke längre tid i anspråk än sammanlagt 1 timme för att erhålla 4 kg torkad vara. Torkningen verkställes på en luftig och skuggig plats.

Torkningsresultat. 2,5 kg avskurna grenar lämna 1 kg torkade blad.

Våra Medicinalväxter, 1940, skriven av Gustaf Lind och Nils de Verdier.