48. Ålandsrot.

Inula helenium L.

Ortnamn. Inom den botaniska litteraturen kallas växten även Alant, Alantkrissla, Ålandskrissla, benämningar, vilka dock äro så gott som alldeles okända bland såväl allmogen som trädgårdsodlarna.

Förekomst. Fordom odlades denna växt jämte en del andra kryddväxter allmänt vid gårdarna, och den påträffas också förvildad på sina ställen i södra och mellersta Sverige. I enstaka trädgårdar odlas den ännu.

Utseende. Flerårig, ända till 2 meter hög växt med äggrunda, sågade blad och stora, guldgula blomkorgar.

Odling. Växten tycker om djupt bearbetad, god lerjord och går väl till även i kalla lägen. Förökningen sker antingen genom delning av äldre rötter eller också genom frösådd, vilken senare vanligen sker om våren i halvvarm drivbänk. Fröplantorna utsättas på eftersommaren i rader med 50 cm avstånd från varandra. Avståndet mellan plantorna i raden beräknas till 30 cm.

Skörd. Om hösten tredje eller fjärde året uppgrävas rötterna och avskäras, såsom fig. 48 a utvisar. De rengöras väl utan att skalas samt befrias från de trådliknande rotgrenarna. De grövsta rötterna längdklyvas, varefter torkningen sker på luftig plats inomhus vid vanlig rumsvärme.

Torkningsresultat. 3 kg färska rötter lämna 1 kg torkade.

Våra Medicinalväxter, 1940, skriven av Gustaf Lind och Nils de Verdier.