25. Lind.

Tilia cordata Mill.; T. platyphylla Scop.; T. vulgaris Haine.

Ortnamn. Den förstnämnda av dessa arter benämnes vanligen Skogslind, den andra kallas Sommarlind och den tredje Parklind. För övrigt är Lind det allmännast brukliga namnet för alla tre arterna. Några ortnamn förekomma dock, såsom Linne (Blekinge och Skåne).

Förekomst. Alla tre arterna av lind förekomma såväl vildväxande som odlade i vårt land. Nordgränsen för linden är, i stort sett, Dalälven.

Skörd. Blomningen infaller vanligen under juli månad. Nyss utslagna blommor avplockas vid torr väderlek med skaft och vidsittande högblad (skärmblad) samt torkas på skuggig och luftig plats. Omkring 6 kg färska lindblommor kunna insamlas per timme.

Torkningsresultat. 3 kg färska blommor lämna 1 kg torkad vara.

Användningssätt. Torkade lindblommor kunna mycket väl ersätta det vanliga orientaliska teet. Lindblomte, som i vissa länder, exempelvis Frankrike och Schweiz, allmänt drickes i stället för orientaliskt te, är synnerligen välsmakande och rekommenderas särskilt vid ruskig väderlek, eller då man känner sig en smula förkyld. Det borde komma allmänt i bruk även i vårt land.

Våra Medicinalväxter, 1940, skriven av Gustaf Lind och Nils de Verdier.