100. Acorus calamus. Kalmus.
Kalmus. Kalmusrot. På finska: Kalmusi. Kalmus-ruoho.
Bladen äro svärdlika. Blomstjelken (scapus), uppstigande från roten, har lång och bladlik spets, med ett cylindriskt blomfäste (spadix) midtpå.
Linn. Fl. Su. p. 3. Cl. 6. Hexandr. 1:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 143. Kl. 6. Sexmänn.
Murr. App. Med. T. 5. p. 39.
Weckoskr. för Läk. Vol. 6. s. 331.
Pharm. Acori veri l. Calami vulg. radix.
Då väl genom blomningssättet, något liknande Missneörtens (N:o 39), som öfriga utseendet, är denna mångåriga vattenväxt besynnerlig. Den träffas allmän, i synnerhet i Skåne och äfven i andra rikets landsorter, utom de nordliga öfver Uppland. I Juli blir blomfästet synligt, täckt öfver allt med små, tätt hopsittande, gulgröna blommor, af hvilka hvar och en har 6 upprätta blomblad, omskiftande med lika många trådlika ståndare; fruktämnet är elliptiskt, med märke utan något stift. Fröhuset har 3 rum för frön. Roten är tjock, krypande med trådlika små-rötter. De svärdslika bladen kunna hinna till 3 fots längd och deröfver. Blomstjelken uppskjuter från roten och är nästan 3kantig till öfver hälften af dess längd, hvarest blomfästet utskjuter, sedan liknar den ett blad och har form af ett tvåäggadt svärd.
Hela växten, men i synnerhet roten, röjer med sin aromatiska lukt, sin egenskap att vara kryddaktig och således värmande, magstärkande och tjenlig vid alla tillfällen, då kryddor fordras emot svag mage t. ex. i hufvudvärk och svindel, som härrör af denna orsak. Roten kan derföre insyltas såsom Ingefära och på lika sätt användas. Torkad utdrages med sprit det kryddaktiga ämnet och med vatten det bäska, som roten äfven innehåller. Om vatten slås på roten och destilleras, fås en starkt luktande olja. Kalmusrot tuggas vanligt liksom som Ålansrot (N:o 57) i smittsamma sjukdomar. I pulverform ges deraf 2 skrupler med litet socker 6—8 gånger om dagen. På dricka och öl kan äfven Kalmusrot läggas, den säges motstå röta, och bota skörbjugg samt utslag som härrör af sistnämde sjukdom.
— Bladen ätas icke af några kreatur.
Tab — fig. a. en hel blomma — b. en ståndare — c. ett blomblad — d. fruktämne — e. fröhus med locket frånskildt — f. ett frö; allt något förstoradt.
Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.