043. Datura stramonium. Spikklubbört.
Spikklubbört. Tagsgäple. Kärleksvilla, Manchettblomma.
Bladen äro breda, aflånga, glatta och 7-8tandade. Blomkronan enbladig och trattformig. Fröhuset egglikt, taggigt och upprättstående, med 2 rum för många frö.
Linn. Fl. Su. p. 70. Cl. 5. Pentandria 1gyn.
Liljebl. Sv. Fl. s. 90. Kl. 5. Femmänningar.
Murr. App Med. T. 1. p. 456.
Halle die Deutsche Giftpflantz. s. 49. t. 9.
K. V. A. Handl. 1766. s. 277. 1784. s. 245.
Störck Lib de Stramon. &c. Tab. Datura.
Retz. Fl. oec. s. 209.
Pharm. Stramonii Herba, Daturae Semina.
I södra Sverige förekommer denna, fordom endast Indiska vext, vild vid husen och på fet jordmån; äfven i trädgårdar, der den snart nog här blifva ett ogräs. Dess obehagliga lukt är gemensam med nästan alla döfvande eller giftiga växters. I Augusti månad blommar den hos oss och har endast årig rot, hvarföre den årligen af frö uppkommer. Denna planta ätes icke af djuren, och bien suga blommorna med förlusten af deras lif. (Gaertn.)
Vextens och i synnerhet fröens giftiga egenskaper, äro genom rysliga exempel tillräckligen bestyrkte, ehuru verkningarne äro, likasom hos de flesta örter af den giftiga klassen (plantae narcoticae), oftast ganska mångfaldiga och föränderliga. Af fröen är ½ lod nog att säkert döda, ehuru det funnits oförtärdt i magen. Höns och svin dö snart af dem, men, som det säges, icke hundar. Det raseri och fruktansvärda utseende, som i nordiska historien tillägges forntidens Berserkare, torde böra tillskrifvas dessa frön eller ock flugsvampen, som de nyss förut förtärt. Ryssarne blanda frön i öl, för att göra det mera rusgifvande. Zigenare, eller så kallade Tartarer, tros ännu, framför andra, hafva sig denna vextens verkningar bekante. Många nedrigheter sägas af tjufvar, bedragare och otrogna makar härmed blifvit utöfvade.
— Vanliga följden af fröens invertes bruk är, i mån af myckenheten, hufvudets och synens angripande, törst, mållöshet, hastig och låg puls, ibland styfhet, ibland köld i lederna, konvulsioner, brist på sansning, raseri, total förstoppning, svalgets hopsnörpning, vattenskräck och döden. Med kräkmedel, ättika eller citronsaft, oljor, retande lavementer och frotteringar hafva de olycklige ofta undsluppit lifsfaran.
— Störck i Wien och äfven åtskillige Läkare i Sverige, hafva gjort lyckliga försök, att till den lidande mensklighetens förmån, använda denna annars så farliga vext. Af extraktet, som på vanligt sätt beredes, gifves ifrån ¼ till 4.8 gran i stigande dosis, 2-3 gånger om dagen, emot mjeltsjuka, galenskap och fallandesot; veckor eller månader fordras dock dertill. Likväl synas Gredings många försök icke särdeles talande till Spikklubbörtens fördel i allmänhet. En tinktur på fröen har blifvit prisad som ett verkstillande medel: den beredes af 2 uns frö som digereras i 8 uns Spanskt vin och 1 uns spiritus vini; dosis är 6 till och med 20 droppar. Chorea St. Viti skall med extraktet vara botad. Som motgift vid oförsigtigt bruk af denna vext torde Hahnemans uppgift, kaffe kunna användas.
Tab. — a. visar pistillen med fruktämnet och litet af blomfodret. — b. fröhuset, öppnadt för fröen. — c. frö i naturlig storlek, likt så kallad svartkummin (sem. Nigellae).
Tillägg, vol. 2:
Nr. 43. Spikklubbört. — Om fröen säljas och förtäras i stället för svartkummin (sem. Nigellae sat.), hvarmed käringar tro sig kunna verka på mjölken hos digifvande personer, är misstaget farligt, men lätt upptäckt, då man vet att svartkummin är ett litet aflångt och 5kantigt frö, något hoptryckt och har en tversföre skroflig och barklik yta.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
