077. Parmelia tartarea. Orselj-laf.

Orselj-laf. Byttelet. Böttlet. Borås-färg. Örnmossa. Bergmossa.

En skroflig, hvit, något grönaktig skorpa, med brun gula eller tegelfärgade skålar med hvit svälld kant.

Linn. Fl. Su. p. 409. (Lichen Tartarus) Cl. 24. Cryptogamia, Algae.
Liljebl. Sv. Fl. s. 409. Kl. 16. Lönngifte, Alger.
Achar. Lichen. Sv. Prodr. p. 37. Method. Lichen. p. 165.
Linn. Vestgöt. Resa s. 146.
Kalm Bohusl. Resa. s.
Westring i Vett. Akad. Handl. 1791.
Schoerbing i Almanack 1798.

I följe af den af Hr. Dr. Acharius efter fröredningen gjorda uppställning af den vidlyftiga Lichen-familjen, benämna vi denna af Botanisterna vanligen kallade Lichen Tartareus med namnet Parmelia, ett talrikt slägte, utmärkt genom sina frörednings-plättar eller skålar, omgifna med en ifrån deras väsende särskilt kant, tillskapad af sjelfva växtens kropp, hvarigenom den skiljes ifrån Lecidea, som vid Nr. 65 nämdt är.

Denna liknar en hvitaktig, något i grönt stötande ojemn skorpa, tätt fästad vid stenen. Brungula, hvitkantade plättar af olika storlek, i början urhålkade, sedan platta och slutligen kupiga och ojemna, synas här och der strödda på skorpan. En afart häraf förekommer icke sällan i Fjällen och på Gottlands och Ölands hedar sittande på jorden eller mossan. Den synes liksom grenig och gles, och mera hvit till färgen (Lichen frigidus, L.), och bör ej anses som åtskild art. Om också en gissning tillåtes oss, skulle vi äfven förmoda att Dr. Acharii Isidium Gonatodes vore föga från denna skiljaktig.

Lång tid tillbaka har bruket af denna mossa, såsom tjenlig till färgning på samma sätt som Roccellen, varit bekant. I synnerhet, om ej helt och hållen inhemsk svensk art på branta, mest emot hafssidan liggande klippor, särdeles de Bohuslänska, har den i sednare tider utgjort en icke obetydlig handelsvara; en mängd deraf har blifvit utskeppad, som i värde vida öfverstiger 100000 R:dr; endast 1791 värderades utskeppningen ifrån Göteborg till minst en tunna guld. Men detta är den rå produkten, sådan som klippan lemnar den. Utländningarne veta att förädla den; och återsända i ymnighet årligen ett deraf tillredt färgstoft, kändt under namn af Orselj, ett namn, som äfven gifves den kring medelhafvet hämtade Roccellen.

Mossan tillverkas dels fuktig, dels torr, malen och siktad. Hufvudfärgen den innehåller är den röda, men får, igenom tillsats af lut, ett mer eller mindre gredelint, ända till blåaktigt utseende. Den nyttjas vid silkes- och ylle-färgning, i ställe för kräpp och fernbock, äfven till besparing af den ännu kostbarare konsjonellen.

Vid färgning med den fuktiga Orseljen bör deraf en lika vigt med godset, som skall färgas, dertill användas. En färgsoppa tillredes af Orseljen lagd i kittel med sjö- eller regn-vatten, som sakta upphettas. Häri lägges godset, som under en måttlig kokning och omrörning deri förblifver, tills den önskade färgen erhålles, hvarefter det upptages, sköljes och torkas.

Ännu varaktigare blir färgen, om det således förut i Orselj-soppan grundade godset å nyo deri lägges, sedan en upplösning af raspadt engelskt tenn i kungsvatten blifvit tillgjuten i den åter uppkokade soppan. Utan vidare kokning omröres endast godset, och sedan upptages och sköljes. Det bör vara tillförene alldeles fritt ifrån fetma och orenlighet, samt doppas i vatten och väl utkramas, innan det lägges i färgkitteln.

Tab. föreställer mossan i naturlig storlek. — fig. 1. visar Orselj-lafven på en sten sittande — fig. 2. är den på jorden eller mossan sittande förändring — a. en stor gjord frörednings-skål.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.