033. Sambucus nigra. Fläder.
Fläder. Hyll. Fulbom. — Hyld. Hyldeträe. På Finska Seljapuu. Hejsipuu. Ruusin-taudinpuu.
Trädstam med 3- eller 5delade blomknippen. Bladen äro parbladiga: småbladen oftast 5, spetsigt eggformiga och sågtandade.
Linn. Fl. Su. p. 96. Cl. 5. Pentandria 3gyn.
Liljebl. Sv. Fl. s. 128. Kl. 5. Femmänningar. —
Retz. Fl. oec. s. 647. —
Murr. App. Med. T. 4. p. 15. —
Pharm. Samb. nigrae, Cortex, Flores, Baccae.
Vexer i nästan allt slags jord, mest vid husen. Med flikiga blad och stundom med hvita bär förekommer den äfven. Skuggan at denna buske är för människor skadlig.
Inre barken är starkt laxermedel; denna dess kraft utdrages af vatten och sprit, hvilket i vattensot blifvit brukadt ifrån 1 drakma till 1 uns i dosis.
— Blommorna, hvaraf påfoglar sägas dö, nyttjas som té; de äro färska lindrigt laxerande, och torra svettdrifvande. Detta medel är förträffligt i elakartade utslags-sjukdomar; och ångorna af varmt fläderte, på en svamp med litet ättika, att hålla för munnen eller näsan och inandas, berömmas i afstannad upphostning. Blommorna, kokade i mjölk eller vatten, och varma i påse mot håll och styng (Pleur. spuria) pålagda, öfver de mot hvarannan svarande ställen, der stynget tyckes gå liksom genom bröstet, göra önskad verkan. Inbakade i så kalladt pankaks smet gifva de äfven en välsmakande rätt. Fläder-ättika, hvaraf ångorna på lika sätt kunna nyttjas, beredes liksom teet, genom infusion, med ättika i stället för vatten, och är dessutom fördelande samt nyttigt till gurgling i hals-sjukdomar. I kryddpåsar med kamomill blommor och kamfer, äro torra fläderblommor fördelande. Under destillation gifva de Flädervatten och Fläderspiritus, hvilka brukas att blanda med andra svettdrifvande medel.
— Bären hysa, jemte 3 frö i hvardera, en helsosam saft, hvilken utpressad och i lerkärl med sirap, socker eller håning inkokad, kallas Flädermos, som är så allmänt berömd, och af Quarin framför annat rekommenderad i reumatism med feber, till 3-4 uns om dagen. Upplöst i ljumt vatten, tjenar det i halsfluss till gurgling. Bärsaften kokad med plommon brukas såsom sallat utrikes; och efter jäsning med tillsats af socker och aromatiska ämnen, kan deraf tillredas ett Vin, som liknar Frontignac. På linne kan sättas mörkbrun färg med bären, hvilka äfven meddela desmanslukt åt vin, och skola äfven förbättra ett i jäsande tillstånd. De sägas emedlertid döda höns. Af de varmt pressade frön (2 Skålp.) fås olja (1/4 Skålp.), som i handel med linolja kan finnas förfalskad.
— Späda bladen laxera och göra kräkning, hvarföre de icke böra brukas i sallat om våren, såsom det likväl sker i Tyskland. Ej heller tjena bladen att lägga på svullna ben (oedema pedum). Kål, som piskas med löfruskor af fläder, eller fruktträd, hvari de upphängas, skola derigenom fredas för larver och bladlöss. Veden är hård, gul och liknar buxbom. Den duger ock till bränsle; ¼ famn af veden gaf 4 ½ Skålp. aska, hvaraf erhölls 28 lod rå, och 24 lod calcinerad pottaska (Essen). Med blad och grenar sägas råttor fördrifvas, dufvors ohyra från dufslagen och vägglöss ur sängarne.
Tab. — a. en förstorad blomma med blomfodret. — b. en sådan med pistiller och ståndare.
Tillägg, vol. 2:
Nr. 33. Fläder. Om höns skola dö af fläderbär, så torde det fordras att de förtära många, emedan man sett dem utan olägenhet, ehuru ogerna, nedsvälja några stycken.
— Fl d. Wett. Bärsaften skall sätta blå färg på läder och garn. Svaga gäsande viner skola enligt Allioni med bären kunna förbättras.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
