Tillägg. Om verket.
Tillägg, vol. 2:
Svenska Botanikens opartiske granskare torde redan hafva anmärkt, vi våga hoppas det, att Verket, under den tid af 2 år, på hvilken dess utgifvande blifvit fortsatt, icke förlorat, om det till äfventyrs icke vunnit, genom afvikandet ifrån den först gifna planen, till en mera utvidgad: man jemföre de 3—4 första häften, med de följande, för att finna denna förändring. Likväl äro vi långt ifrån att neka dess brister, hvilka redan ifrån arbetets början, såsom oundvikliga, voro förutsedda, och derföre öppnades till deras möjliga afhjelpande en utväg, i de Tillägg, som vid slutet af hvar Tom, skulle göras. Textens Författare vågade också i denna afsigt påkalla sina kunniga Landsmäns säkrare erfarenhet och större kunskaper; men endast några få Vänner hafva gifvit sig den möda att meddela påminnelser, som blifvit nyttjade i de Tillägg, hvilka åtföljt första Tomen. Gemensamt med Allmänheten sakna vi Åbo Litteratur Tidning, hvars utgifvande beklagligen afstannat, i hvilken vi väntat flera lika värdiga och hedrande anmärkningar, som dem, hvilka redan blifvit begagnade och for hvilka vi aflägga hos den okända Recensenten vederbörlig tacksägelse. Under hopp att framdeles hos den upplystare delen af Allmänheten, möta en store benägenhet, att i denna del bidraga till arbetets ökade fullkomlighet, skola vi emedlertid, så mycket planen och andra omständigheter medgifva, bevisa vår uppriktiga föresats att göra Sv. Botaniken så njutig som möjligt är. Men om den moderna Läkaren någon gång skulle deri finna en uppgift, grundad på forntidens Läkares erfarenhet och stridande mot de nyares systemer; eller om en mångårig medicinens utöfning, som synes göra kännedomen af sednare tiders upptäckter öfverflödig, skulle träffa ibland de föreslagna botmedlen, sådana som antingen icke besannas af egen erfarenhet, eller synas af densamma motsagda: så hänvisa vi dem med all aktning, till Köllners Afhandling om medicinen såsom en erfarenhets vettenskap, eller hvars sanningar hämta endast af erfarenheten sin fulla styrka, och vi taga oss friheten derur anföra: "Sie (die Medizin) befindet sich noch ganz in den Zustande der Agregation . . . sie ist ja alsdann immer noch Erfahrungs-wissenschaft (ihr wissen gründet sich auf Erfahrung) und die Erfahrungs-wissensharten können, werden und müssen sich in das Unendliche erweitern und fortschreiten" (se Röschlaubs Magaz. 1 B. 2 — 3 st.). Om uppgifter som angå så väl Ekonomi i allmänhet, som Landhushållning, någonstädes skulle synas falska eller mindre troliga, så bör man påminna sig hvad inflytelse luften, jordmånen, klimatet och oräkneliga andra omständigheter hafva, för att vid anstäldta försök gifva skiljaktiga utslag. Det är derföre icke alltid afgjordt, om en uppgift är falsk, fastän en sednare erfarenhet, under särskilta medverkande men ofta okända orsaker, synes kullkasta den; man måste förut vara alldeles säker att alla omständigheter, vid de särskilta tillfällen då försöken gjordes, varit fullkomligen lika.
— Ehuru Sv. Botanik alldeles icke gör anspråk, att for hvar växt upptaga allt hvad om den är kändt, hvilket hvarken rummet tillåter eller ändamålet fordrar, utan endast det märkvärdignste af det som kommit till Författarens kunskap; så har man likväl velat i örtens förkortade historia anföra ett och annat af vigt, som blifvit af trovärdiga skribenter anmärkt och som kommer, till sin visshet och absoluta ofelbarhet, att bero på andras itererade erfarenheter. Och då det förekommer t. ex. att örten säges hafva gagnat, eller fordom ägt anseende, eller tros kunna bota någon gifven sjukdom, så lär väl ingen deraf kunna förledas att anse en sådan växt såsom specifikt botmedel mot samma krämpa, eller förmoda att man velat utgifva den derföre.
— Detta som till Textens försvar, Förf. trott sig böra anföra, vill han sluta med Popes ord i Essay on Criticism. v. 253. "Who ever thinks a faultless work to see, Thinks what ne'er was, nor is, nor e'er shall be."
Stockholm d. 27 Maj 1804. Conr. Qvensel.
Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
