Skogens läkeörter: gran, tall, en och björk.
Är gran och tall örter? Inte botaniskt sett, men visst används de som läkeörter. Var försiktig med barrträd, deras kåda stimulerar (och/eller irriterar) våra njurar. Om du redan har överbelastade njurar (t.ex. om du har eller har haft en njursjukdom, om du bara har en njure, eller om du är gravid) är det bäst att inte dricka te av granskott eller enbär. Åtminstone inte varje dag.
Men vi andra, vi kan njuta, t.ex. av granskottssirap i te eller på glass:
Granskottssirap
Du kan använda både gran-, tall- och enskott, var för sej eller i blanding - men det är rätt arbetsdrygt att samla enskott. Kom ihåg att allemansrätten inte omfattar trädens "löv", så fråga markägaren om lov först. Och plocka aldrig toppskotten!
Samla en korg full med mjuka gröna skott (gran) eller bruna pinnar med början på nya barr (tall). Du kan klara dej med mindre jobb om du far en vecka senare, men skotten skall ännu vara mjuka. Låt din skörd vara under vatten i 10-15 minuter så att proteinerna kan ge sej av, häll sedan skott i en kastrull och täck dem med vatten. Koka upp och låt puttra på låg värme i 15-20 minuter, sila. Sätt eventuellt nya skott i samma vatten och koka igen i 15-20 minuter, sila igen. Väg din vätska och sätt till lika mycket socker. Låt koka under ständing omrörning tills du har en sirapsartad konsistens - sockervatten brinner som känt snabbt i botten, och om det händer med din sirap är det bara att dra ut igen med tom korg. Häll din färdiga sirap i fina burkar och sätt etikett. Om du förvarar sirapen i kylskåpet bildar den rätt fort kristaller, men den hålls flytande i frysen i åratal.
Mera gran
Granbarr innehåller en hel del kåda, eteriska oljor, mineraler, karoten, och vitamin C. Det finns speciellt mycket vitamin C och mineraler i de unga skotten, så de går bra att använda i vårkuren. Det finns vitamin C i tallbarr och -skott också - tänk om de finnar som tappade tänderna förr om vintrarna hade vetat att några tuggade barr om dan hjälper mot skörbjugg!
Både te och sirap av granskott stimulerar ämnesomsättningen, och du kan baka in färska skott i bröd om du vill. Pröva små mängder först. Sirapen är också bra mot hosta, och om du gör din sirap med tre delar granskott och en del blad av groblad får du en ännu bättre hostmedicin - vuxna tar en matsked vid behov, barn 1-2 teskedar.
Teet är lätt att göra: häll 2 dl kokande vatten över 1 msk krossade granskott, låt dra i 5-10 minuter, sila, njut. Om du vill dricka granskottste året om kan du frysa ner fina unga granskott; de hålls bra isär i sin påse i frysen.
Efter en ansträngande dag kan det vara bra att slå sej ner i badkaret med ett starkt te av grankvistar. Utvärtes, inte invärtes: koka upp en handfull unga kvistar i 2 liter vatten, låt puttra en stund, sila, låt svalna något och häll i vätskan badvattnet. Badet lugnar nerver och stimulerar skinnets blodcirkulation.
Granskottsolja till massage
Ta 100 g granskott till 1,5 dl kallpressad olja (ryps- eller olivolja). Krossa granskotten i en flat skål, sätt till oljan, rör ihop. Häll i en glasburk, stäng locket och låt stå i 10 dagar. Sila, pressa ut oljan t.ex. genom ostduk och låt stå i några dagar tills oljan klarnar. Häll av oljan från bottensatsen. Förvara i täta flaskor.
Använd granskottsoljan till massage, till exempel om du har kalla fötter, reumatism eller blåmärken, eller om du har hosta.
Visste du att folk förr i tiden använde grankåda som tuggummi? Det går bra så länge som du inte har plomber i tänderna. Om du har det så har du inte det mera efter att ha tuggat en stund. Till tuggummi behövs gammal stelnad kåda. Den är mjölig först, men den mjuknar och blir mera lik tuggummi när du tuggat en stund. Efter några timmars tuggande blir kådan mjölig igen och då är det bara att börja på en ny kådbit.
Tallstruntar
Tallens skott kallas struntar, och du kan använda dem på samma sätt som granskott. Till te är det bäst att torka dem. Du kan också göra ett ångbad av torkade struntar - använd det vid snuva, bihåleinflammationer, hosta och liknande. För ett ångbad sätter du örten i ett lågt fat och häller kokande vatten över. Med huvuded över fatet och en handduk över huvudet andas du sedan in ångorna i 15-20 minuter.
Mångsidiga enbär
Enbär innehåller också kåda, så här gäller samma varningar som för gran- och tallskott och -barr.
Om du tuggar några enbär ger du ditt spott en chans att börja jobba på dem, och då stimulerar de matsmältningen. Nu har du lätt att smälta proteinhaltig mat, och det är mindre risk för väderspänning och kramper i magen om du äter bönor.
Om du istället gör ett alkoholextrakt (tinktur) av enbär (100 g torkade enbär, 5 dl brännvin, låt stå mörkt, i sluten glasburk, i 10 dagar, sila), får du inte alls en lika stark effekt på matsmältningen, eftersom de inte stimulerar spottkörtlarna, och inte heller resten av matsmältningen. Tinkturen går nästan direkt till blodet. Om du har inflammerade lungor (t.ex. vid hosta eller bronkit) går enbärens aktiva ämnen ut genom lungorna i gasform. Där stimulerar de slemhinnorna att utsöndra mera slem, vilket underlättar upphostning. Dessutom är enens eteriska oljor bakteriedödande, så du slår två flugor med en smäll - om du har lungproblem. Om du däremot inte har hosta eller liknande går de aktiva ämnena ut genom njurarna och stimulerar där slemhinnorna hela vägen ända till urinblåsan. Det kan hjälpa vid endel urinvägsinfektioner, och det verkar också diuretiskt - men orsakerna till ödem kan vara mångfaldiga, och det är skäl att utesluta svåra hjärt- och njurproblem innan du medikerar själv med örter.
Om du gör ett te av bären (1 tsk bär, 2 dl kokande vatten, låt dra i 10 minuter, sila, njut) går effekten rakt till njurarna, eftersom oljor och hartser inte är så lösliga i hett vatten som de är i alkohol. Tinkturen är mera irriterande för njurarna, kanske för att hartserna är "hårdare".
En ugnsstekt lax får extra god smak om den steks på en bädd av enris, eller med några enbär i magen.
Och nötstek smakar helt annorlunda om du sätter ett tiotal enbär eller en eller två kvistar av en till köttet medan det blir genomstekt. Sedan är det lätt att servera "älg" - förutsatt att gästerna inte är riktigt säkra på hur älg skall smaka.
Björken
Visst visste du att björkbladen är diuretiska? Plocka dem före midsommar, senare på sommaren blir de rätt hårda och du får inte lika mycket verksamma ämnen till ditt te. Skär av en kvist eller två och plocka bladen av dem - ta t.ex. vara på bladen av den smidiga gren du behöver att binda bastukvasten med, och av alla de överblivna kvistarna.
Ta 1 tsk björkblad till 2 dl kokande vatten, låt dra i 10 minuter, sila och drick - men helst inte just innan du går och lägger dej, annars får du stiga upp igen rätt snart. Teet är diuretiskt och det stärker njurarna.
Unga blad kan användas i sallader eller ätas direkt från trädet - när de är riktigt små har de en rätt söt smak.
Det är ingen skillnad vilken björk du tar blad av, de fungerar alla på samma sätt.
Om du vill kan du göra en stuvning av unga björkblad. Skär dem i strimlor, stek i litet smör och krydda med muskotnöt, salt och peppar. Om dieten tillåter det kan en skvätt grädde göra susen, annars kan du göra en vit sås.
Henriette Kress
örtterapeut
(publicerad i Skogsbruket 6-7/1999)
