Myskmadra.
Asperula odorata, L. Tyskl. Waldmeister. Engl. Woodruff. Frankr. Reine des bois.
Historik.
Myskgräs och Madra äro två andra benämningar, under vilka växten beskrivits.
Under namn av Asperula gå stundom både Putoria calabrica och Crusianella stylosa. Den sistnämnda är för övrigt till utseendet, frånsett blommorna, snarlik Asperula.
Växtens hemland är norra Europa. Förekommer på sina ställen vildväxande i vårt land.
Myskmadran var fordom erkänd som en viktig krydda i den finare matlagningen. Tyskarna pläga allt fortfarande använda bladen i sin s. k. Maitrank (Maiweines), en dryck, med vilken de hälsa våren välkommen.
Utseende.
Myskmadran tillhör familjen Rubiaceae. Blommorna äro vita och uppträda massvis. Frukterna äro krokborstiga. Bladen äro till formen lansettlika och sitta i kransar. Varje krans innehåller i regel 6 à 8 blad.
Växten är mattbildande och blir endast 10 à 15 cm. hög. Flerårig.
Odling.
Fröet sås i april eller senare. Sådd i kallbänkar lyckas även, ehuru då ej plantorna erhålla nämnvärd storlek under första sommaren. Delning företages på eftersommaren. Augusti månad är lämplig därtill.
Myskmadran är mycket tacksam för skugga och synes utveckla sig bäst under sådana förhållanden. Jorden bör vara myllrik. Endast några få exemplar äro tillräckliga, varför växten ej tarvar särskild plats i köksträdgården utan placeras lämpligast i ett stenparti, där den både pryder och lämnar skörd, när sådan önskas.
Vid tillvaratagandet, vilket bör ske innan starkare frost inträffar, avklippas bladen och torkas. Hälften av grönskan kvarlämnas på varje exemplar, varigenom utseendet bibehålles.
Användning.
I matlagningen torde väl aldrig myskmadran komma till någon vidsträcktare användning.
Växten är dock ej, endast för att fullständiga arbetet, upptagen. Den giver som torkad en utsökt väldoft och placerad i linneförrådet ställer den mången dyrbar parfym i skuggan. Sitt största värde har dock myskmadran som prydnadsväxt i stenpartier och vildparker.
