Trädgårdskrasse.
Lepidium sativum, L. Tyskl. Kresse. Engl. Cress. Frankr. Cresson.
Historik.
Trädgårdskrassen stod hos våra förfäder högt i anseende och synes hava kommit från Västasien.
Karl den store upptog växten i sina skrifter. Den ansågs av dåtida människor som ett utmärkt medel mot ormbett.
Under medeltiden användes krassefrukterna till pepparsurrogat och just därav kommer det engelska namnet »poorman's pepper» (fattigmans peppar).
Loudon omtalar att växten med säkerhet odlats i nämnda land från och med början av 1500-talet.
Utseende.
Tillhör familjen Crusiferae och blir intill 40 cm. hög. Blommorna sitta i långa klasar och äro till färgen oftast vita.
Bladen äro dels hela, dels två gånger parflikiga. Stjälken är styv och upprätt växande.
En varietet crispa med krusiga blad odlas oftast.
Hundrafrövikten är 0,27 gr.
Odling.
Oftast odlas trädgårdskrassen som grönsaksväxt. Den avskäres då invid jorden och tillätes endast uppnå 5 cm:s höjd.
Sådan färsk och späd grönkrasse är även användbar till sallater.
Sina bästa kryddegenskaper visar dock växten först när den blommat och satt frukt.
Frukterna och däri liggande frön innehålla ett utpräglat kryddämne.
Trädgårdskrassen, vilken är ettårig, är ej fordrande på jordmån. Odlas den för sina gröna delar är naturligtvis något extra näring önskvärd, eljest ej.
Användning.
Användes grön som krydda i sallater.
Doppad i salt kan trädgårdskrassen med fördel ätas till smörgås; den ersätter fullkomligt rädisor.
Frukterna äro förträffliga i pickles, ävensom vid inläggning av gurkor.
