Vinruta.
Ruta graveolens, L. Tyskl. Raute. Engl. Rue. Frank. Rue.
Historik.
Namnet härleder sig med säkerhet från det gamla bruket att färga dryckesvarorna, särskilt vin.
Plinus berömmer ruta som ett förträffligt medel att bevara synen och anför bland annat, att målare på hans tid förtärde bladen av växten i fråga. Senare framhåller Milton i sitt Förlorade paradis att ruta och ögontröst äro de bästa medel för överansträngda ögon. Kammecker förordar växten mot pest och andra smittosamma sjukdomar samt som medel mot huvudvärk. Vid ormbett var den ett motgift. Klemming anför att både ormar och paddor sky vinrutan samt vistas ogärna i dess omedelbara närhet.
Bladen hava även varit förebilder till en del äldre ornamentik, särskilt den romerska.
Utseende.
Växten är en halvbuske med ständigt gröna eller rättare blågröna blad. Blommorna äro små, till färgen gula och framkomma under juni—augusti.
Bladen äro tredubbelt delade. De förläna vinrutan ett mycket tilltalande utseende och endast denna förtjänst har förskaffat växten många beundrare.
Höjden kan stundom bliva intill 80 cm. Under första sommaren hinner den dock vid odling på fritt land endast till 40.
Ruta patavina har tredelade blad och når en höjd från 1 till 1,5 m.
Den sistnämnda odlas ej hos oss.
Hundrafrövikten är 0,2 gr.
Odling.
Ehuru nöjsam tarvar vinrutan härstädes en kraftig jord i varmt läge.
Fröet sås i bänk fördelaktigast under april och ligger vanligen 2 à 3 veckor innan groddarna visa sig. Utplanteringen sker i rader, varvid 40 cm:s utrymme tarvas mellan plantorna.
Man kan även utföra sådden direkt på fritt land, ehuru det då under första året ej bliver mycket bevänt med växten.
Förökas även lätt genom sticklingar. Dessa rota sig på 12 dagar, när de stickas i bänk i början av juli.
När vintern kommer, torde det vara klokast, för att ej säga nödvändigt, att täcka växten med granris. Skulle den trots utförd täckning nedfrysa jäms med marken, betyder detta ej vinrutans död; nya skott framkomma under sådana förhållanden i de flesta fall.
Grobarheten hos fröet ar vanligen oklanderlig i tre år, möjligen något längre.
Användning.
Utomlands användas bladen till krydda på samma sätt som ett flertal andra kryddväxter.
Hos oss har den däremot ringa betydelse. Vinrutan innehåller en flyktig olja, sammansatt av flera kemiska beståndsdelar. Tuggar man ett blad erfares genast en frisk och stark aromatisk smak. Vid nervös huvudvärk lindrar vinrutan omedelbart, ävensom vid så kallad hjärtklappning.
Bladen äro en beståndsdel i vinaigre des quatre valeurs.
