6. Malört. Artemisia absinthium L.

Allmänna kännetecken. är en flerårig växt med gråluden, 0,4—1,0 meter hög, upprätt stjälk och glänsande, mer eller mindre gråludna blad, af hvilka de nedre äro skaftade, rundt triangulära eller äggrunda, två till tredubbelt pardelade med spad- eller lansettlika flikar. Blomvipporna äro starkt greniga; blomkorgarna nästan klotrunda, hängande och innesluta talrika små rörformiga, gula blommor, hvilkas blomningstid infaller i augusti—september. Frukterna äro plattadt trekantiga.

Växtort. Malörten förekommer ganska allmänt i södra och mellersta Finland vid gårdar och vägar på torr och något stenig mark.

Användning, insamling m. m. För medicinskt ändamål användas blad-, knopp- och blombärande grenar: Herba absintii, hvilka insamlas i augusti—september, då blomkorgarna äro fullt utvecklade; afskiljas från tjockare stjälkar och torkas å ett skuggigt och luftigt ställe; uppbevaras skildt för sig i vältillslutna kärl. Malörten har en kryddartad lukt och bäsk smak samt förlorar genom torkning omkring 75 % af sin vikt.

Odling. Angående odling af malört hänvisas till prof. Grotenfelts handledning uti medicinalväxters odling i Finland (sid. 28).

Korta Anvisningar för Insamling af Inhemska Växtdroger, 1915, skriven av Emil Edv. Eneberg.