21. Brakved eller Sprakhägg. Rhamnus frangula L.

Allmänna kännetecken. är en hög 2—3 meters buske eller ett mindre träd, utan tornar, med skiftevisa grenar och mörkgröna helbräddade ovala samt skiftevisa blad. De knippevis, 2—5, i bladvecken samlade, små hvita eller hvitgröna blommorna havfa sin blomningstid i juni—juli. Frukten en s. k. stenfrukt, utgöres af ett 2—3 fröigt, till färgen först grönt, sedan rödt och såsom moget svart bär.

Växtort. Brakveden förekommer öfver hela landet å fuktiga ställen i skogar, å skogsängar, vid åstränder o. s. v.

Användning, insamling m. m. För medicinskt ändamål användes brakvedsbarken: Cortex frangulae, (frangula bark). Denna är på utsidan mörkbrun eller, om det yttersta korkskiktet aflägsnats, röd till färgen samt bär talrika, vanligen tvärsträckta ljusgråa barkporer, på insidan brungul till mörkt kanelbrun med fina längdstrimmor.

Barken insamlas från omkring 3 cm tjocka grenar och yngre stammar i april—maj manad helst före bladsprickningen och senast före blomningen och torkas antingen i fria luften eller i vanlig rumsvärme och förvaras i lådor å torrt ställe. Barken förlorar vid torkning 50 % af sin vikt och har en slemmigt äcklig, svagt bitter smak.

Barken bör icke användas första året efter det densamma tillvara tagits; två eller treårig bark är t. o. m. bättre än ettårig, därför bör vid försäljning af barken tiden uppgifvas, då varan insamlats.

Odling. Brakveden, som med åren vunnit en allt större användning, kan med fördel odlas å fuktiga skogsängar, där annan mer lönande odling icke ifrågakommer, antingen genom utplantering af afläggare, eller plantor, som uppdragits från frön och först skolats i trädgårdsjord. Utplantering äger rum helst om våren. Efter sex års förlopp kan insamling af bark från brakvedsbusken företagas.

Korta Anvisningar för Insamling af Inhemska Växtdroger, 1915, skriven av Emil Edv. Eneberg.