Allmänna kännetecken. är en mångårig växt, känd för sin af läkekonsten sedan 1600 talet använda jordstam. Den är vanligen klufven, 2—3 cm tjock, ända till 5 cm lång och tätt besatt med gråa eller gulbruna omkring 2 mm tjocka längdstrimmiga rötter. Den intill 1 meter höga stjälken är rödbrun och fårad, bladen motsatta, parbladigt delade, vanligen 5—9 pariga, med lansettlika flikar. De i stjälkens topp och vid dess öfversta del fästade blomställningarna, i upprepadt tre-grenigt knippe, bära små bleka, rödlätta starkt doftande blommor med blomkronan trattlik, olikformigt 5-flikig med en sporrelik utvidgning. Blomningstiden är juni—juli månader. Frukten är en torr, enrummig nöt med fjäderlikt, före mognaden inrulladt fruktfjun.

Växtort. Vendelörten förekommer öfver hela landet hufvudsakligen å fuktiga ställen s. s. ängar, insjö-, å- och hafsstränder, men äfven å sluttande skogsbackar och andra något torrare ställen.

Använding, insamling m. m. För medicinskt ändamål användas jordstammen och rötterna: Radix valerianae, hvilka med tillhjälp af spade upptagas och insamlas vid torr väderlek antingen om våren, då roten är kraftigast eller på hösten; rengöras från mylla, utan att vatten användes, samt upphängas med kvarsittande rottrådar till torkning inomhus å ett torrt och luftigt, för djur skyddadt ställe.

Valerianaroten har en sötaktig, aromatisk och tillika bitter smak, samt en egendomlig, stark lukt och bör därför förvaras i en väl till sluten låda å ett torrt ställe.

De kraftigaste och bästa rötterna fås af de på torra, bergiga ställen växande vendelörterna. Valerianaroten förlorar vid torkning 75 % af sin vikt. Enligt beräkning torde den årliga förbrukningen af valerianarot vid landets apoteksinrättningar uppgå till ungefär 3,800 kg, motsvarande ett värde af omkring 9,880 mark.

Odling. Vendelört odlas särskildt i Tyskland i stor skala och torde i sådant syfte äfven förtjena att uppmärksammas i vårt land. Angående dess odling hänvisas till prof. Grotenfelts handledning i medicinalväxters odling i Finland, sid. 31.

Korta Anvisningar för Insamling af Inhemska Växtdroger, 1915, skriven av Emil Edv. Eneberg.