 Allmänna kännetecken. är en mångårig växt, känd för sin af läkekonsten sedan 1600 talet använda jordstam. Den är vanligen klufven, 2—3 cm tjock, ända till 5 cm lång och tätt besatt med gråa eller gulbruna omkring 2 mm tjocka längdstrimmiga rötter. Den intill 1 meter höga stjälken är rödbrun och fårad, bladen motsatta, parbladigt delade, vanligen 5—9 pariga, med lansettlika flikar. De i stjälkens topp och vid dess öfversta del fästade blomställningarna, i upprepadt tre-grenigt knippe, bära små bleka, rödlätta starkt doftande blommor med blomkronan trattlik, olikformigt 5-flikig med en sporrelik utvidgning. Blomningstiden är juni—juli månader. Frukten är en torr, enrummig nöt med fjäderlikt, före mognaden inrulladt fruktfjun.
 Allmänna kännetecken. är en mångårig växt, känd för sin af läkekonsten sedan 1600 talet använda jordstam. Den är vanligen klufven, 2—3 cm tjock, ända till 5 cm lång och tätt besatt med gråa eller gulbruna omkring 2 mm tjocka längdstrimmiga rötter. Den intill 1 meter höga stjälken är rödbrun och fårad, bladen motsatta, parbladigt delade, vanligen 5—9 pariga, med lansettlika flikar. De i stjälkens topp och vid dess öfversta del fästade blomställningarna, i upprepadt tre-grenigt knippe, bära små bleka, rödlätta starkt doftande blommor med blomkronan trattlik, olikformigt 5-flikig med en sporrelik utvidgning. Blomningstiden är juni—juli månader. Frukten är en torr, enrummig nöt med fjäderlikt, före mognaden inrulladt fruktfjun.
Växtort. Vendelörten förekommer öfver hela landet hufvudsakligen å fuktiga ställen s. s. ängar, insjö-, å- och hafsstränder, men äfven å sluttande skogsbackar och andra något torrare ställen.
Använding, insamling m. m. För medicinskt ändamål användas jordstammen och rötterna: Radix valerianae, hvilka med tillhjälp af spade upptagas och insamlas vid torr väderlek antingen om våren, då roten är kraftigast eller på hösten; rengöras från mylla, utan att vatten användes, samt upphängas med kvarsittande rottrådar till torkning inomhus å ett torrt och luftigt, för djur skyddadt ställe.
Valerianaroten har en sötaktig, aromatisk och tillika bitter smak, samt en egendomlig, stark lukt och bör därför förvaras i en väl till sluten låda å ett torrt ställe.
De kraftigaste och bästa rötterna fås af de på torra, bergiga ställen växande vendelörterna. Valerianaroten förlorar vid torkning 75 % af sin vikt. Enligt beräkning torde den årliga förbrukningen af valerianarot vid landets apoteksinrättningar uppgå till ungefär 3,800 kg, motsvarande ett värde af omkring 9,880 mark.
Odling. Vendelört odlas särskildt i Tyskland i stor skala och torde i sådant syfte äfven förtjena att uppmärksammas i vårt land. Angående dess odling hänvisas till prof. Grotenfelts handledning i medicinalväxters odling i Finland, sid. 31.
Korta Anvisningar för Insamling af Inhemska Växtdroger, 1915, skriven av Emil Edv. Eneberg.
 
      