086. Acer platanoides. Lönn.
Lönn.
Högstammigt träd med glatta 5flikiga löf: flikarne äro spetsiga och sågtandade. Blommorna sitta knippvis.
Linn Fl. Su. p. 365. Cl. 25. Polygam. monoecia.
Liljebl. Sv. Fl. s. 161. Kl. 7. Tiomänn. 1:qvinn.
Patr. S. Hush. Jurn. 1777 Sept. s. 475; 1783 Sept. s. 40; 1789 Dec. s. 172.
Almanack för år 1797.
Blomningssättet hos Lönn och flera andra slägten ansåg von Linné nog skildt, för att i sitt System kunna utgöra en egen klass (den 23:dje), hvars kännemärke var att på samma rot eller stånd funnos 3 slags blommor, särskilta för hanar, andra för honor, och ännu ett slag som voro 2könade. Men troligen hade denne store Systemförfattare uteslutit denna klass, om han då kunnat veta, hvad erfarenheten sedan lärt oss, att en mängd af de växter, som rätteligen höra så väl till de första 13 klasserna, som till Tvåbyggarna (Dioec. se t. ex. Nr. 76.), och hvilka af fullgilltiga skäl böra der qvarblifva, hafva ett lika beskaffadt blomningssätt. Också ditförde den yngre v. Linné inga nyare upptäckta mångkönade slägten.
— Således bör Lönnen med mera skäl föras till den 8:de klassen i Linnéiska systemet, hvarest v. Linné sjelf fordom gaf den en plats, ehuru den synes i samma blomflock äga 2-3 slags blommor. Men de äro dock alla 2könade, fastän de nederst sittande äga fullkomligare honor som genast visa frukt och små eller ofullkomliga hanar; då deremot de öfversta i flocken hafva tydligare hanar med ymnigt frömjöl, och honor som ofta icke utväxa, utan affalla i förtid. Dess blomfoder är 5klufvet och blombladen äro 5. Fröhusen sitta öfver blombladen, äro 2-4, oftast 2, försedda hvartdera med 1 vinge och 1 frö; dessa mogna i Sept. och kunna genast sås eller planteras, hvarvid iakttages att vingarnas yttersta ändar böra stå upprätt och synas något öfver jordytan; de som sås i Sept. ell. Okt. uppkomma året derpå. Trädets blomningstid inträffar om våren i April ell. Maj, då äfven löfven slå ut. Vid byar och i ängar, helst på god mylla eller sandblandad lera träffas det allmännast, i synnerhet i södra delen af Sverige.
Trädet är prydligt, växer temligen fort och planteras i alléer. Dess ved är hvit, lätt och användes till åtskilligt snickare- och svarfvare-arbete. Af gamla Lönnar tages veden till genljuds-bottnar på musikaliska instrumenter, t. ex. klaver, fioler m. fl. Stundom finnas knölar på trädet, hvilka jemte rötterna äro ådriga och vresiga, och kunna derföre användas till faner-arbeten.
— Af Lönnslägtets särskilta arter kan liksom af Björken (Nr. 80.) erhållas en söt laka eller saft. Då Lönnträdet vintertiden eller bittida om våren såras, utrinner en vattenaktig saft, som inkokad ger först sirap, och sedan, under fortsatt inkokning och kristall-anskjutning, socker. Af 3 stop lönnlaka fås vid pass 1 qvarter sirap, och deraf 1 lod socker, som dock svårligen blir hvitt. Ehuru detta visserligen låter göra sig, är dock vinsten dervid icke betydlig. Men den rätta Sockerlönnen (Acer saccharin.), som växer i Amerika, och äfven hos oss kan planteras, hyser i sin saft mera sockerämne och är till beredande af Lönnsocker förmånligare. Lönnens späda blad kunna ätas tillagade som spenat. Boskap försmår ej lönnlöf, och kaniner äta dem i synnerhet gerna.
Tab. — fig. a. en så kallad hanblomma innan honan uppvuxit — b. en 2könad blomma — c. en så kallad honblomma — d. 2 hopsittande fröhus med sina vingar.
Tillägg, vol. 2:
Nr. 86. Lönn. Fl. d. Wett. Med grenar och löf kan, efter Suckows uppgift, sättas vacker citrongul färg på alunbetade tyger; med jernvitriol fås af dem svartbrun. — Om tunna skifvor af Lönnträdet kokas vid sakta eld i Terpentinsprit, hvari Drakblod (ett harts af trädet Drac. draco) är upplöst, sägas de blifva röda, hårda, antaga politur och tjena vid fanérarbeten.
Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
