087. Cochlearia officinalis. Kokleari.

Kokleari. Skedört. På Finska: Lusikka-ruoho.

Örtstjelken nedliggande och grenig. Rotbladen ha stjelkar och äro nästan runda eller njurformiga. Stjelkbladen äro aflånga, något ojemna i kanten (sinuata), och omfattande stjelken, Fröskidorna äro klotrunda, med 10-12 frön.

Linn. Flora Su. p. 227. Cl. 15. Tetradyn. siliculos.
Liljebl. Sv. Fl. s. 270. Kl. 12. Fyrväld. kortskid.
Murr. App. Med. T. 2. p. 341.

De hvita blommorna, som framkomma i Maj och Juni månader, sitta i form af en qvast (corymbus) i toppen af grenarna. Blomfoders-bladen äro konkava. Roten är tvåårig och växer allmän vid stränderna af Östersjön och Nordsjön; den sås dessutom i trägårdar till sallat, helst på fuktig och fet jord.

Utpressade saften brukas mest vårtiden, är urindrifvande och förträfflig mot skörbjugg. Då växten färsk lägges i vatten eller sprit, så meddelar den sin kraft jemte saften åt det flytande ämnet; men torkad förgår kraften alldeles, hvarföre deraf beredes konserf, som nyttjas till 2-5 lod om dagen. En fin väsendtlig olja utgör växtens kraft. Genom denna och friska landtluften botas vanligen hastigt skörbjuggsjuka sjöfarande, som ofta träffa den ymnigt på hafsstränderna, i synnerhet mot norden. Saften ges antingen ensam till ett par lod dagligen, eller ock i vassla af mjölk, helst sådan som fås efter ystning med cremor tartari; den kan ock blandas med saften af Syra (Rumex acetos.). Citron eller Pomerans. Sönderskuren och blandad med rödkåls-hufvud, kan Koklearien läggas på dricka för fattigt folk. Sydenham berömmer mot flygande värk, gikt och reumatism 2 drakmer i dosis, 2-5 gånger om dagen en månads tid af en blandning, som består af 2 uns koklearie konserf, 1 uns Acetosell-syra sammansatt Ari pulver (pulv. Ari compos.) och pomerans-sirap, så mycket som behöfs till stadga af ett mos; under bruket häraf nyttjas tillika skörbjuggsmedel (antiscorbut.) och kryddor. Mot gikt, andtäppa och bröst-vattensot, sårnader i munnen och tandköttet af skörbjuggsart, gagnar den äfven, och nyttjar man då helst koklearie-sprit, hvarmed tandköttet gnides. På samma sätt användes den på skörbjuggsfläckar i huden.

— Islands fåren äta växten begärligt; de bli äfven deraf feta, men köttet blir osmakligt.

Tab. — fig. a. en förstorad blomma — b. en dylik utan blomblad — c. en fröskida med 2 rum och öppnadt lock.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.