096. Agrostis arundinacea. Piphven.

Piphven.

Blomvippan aflång — det yttre Blomkroneskalet (valv. ext. glum. Coroll.) är vid basen ludet, med vridit agn, som är längre än blomfodret.

Linn. Flora Su. p. 21. Cl. 3. Triandr. 2:gyn.
Liljebl. Sv. Fl. s. 35 Kl. 3. Tremänningar.
Linn. Skånsk. res. s. 409.
K. Vett. Ak. Handl. 1747. s. 63.
Bergius om Sv. Ängskötseln.

Piphvenen är ibland de gräsarter, som välja magra torra skogsbackar och med enbuskar bevuxna ställen för sitt tillhåll, och växer der torftals från en och samma rot årligen, med strån till 2—5 alnars längd. Tidigt om våren grönskar det, och behåller ännu närmare vintern detta gladare utseende, då andre dess slägtingar bleknat. Blommorna som visa sig i Juli, hafva i anseende till det vid basen ludna yttre blomkrone-skalet, nog slägtskap med de enblommiga rörarterne, särdeles Grenröret (Arundo Calamogrostis).

Om detta icke är just det bladrikaste och lenaste bland gräsen, så ätes det dock temligen begärligt af Boskap och hästar, men ratas utmärkt af getter, hvilka snarare borttråna än stilla dermed sin hunger.

Såsom resligt, härdigt och tidigt och dessutom icke grannlaga med jordmånen, vore väl önskligt att mången med tall- och enbuskar öfverväxt backe, äfvensom igenlagda svedjeland, dermed besåddes. Mödan och kostnaden vore liten, men platsen blefve säkert till nytta.

Fröna sås om hösten på upphackade ställen, och slåttern bör ske tidigt, ty sedan gräset gått i lägg, blir det nästan styfvare än halm, och tjenar då till taktäckning och mattor, som Kalmuckerne sägas bruka.

Tab. — a. Blomma med blomkron-skal och blomfoder, samt ståndare. — b. Fruktämne med håningshus. — c. Det yttre blombladet eller blomkronskalet med borst.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.