097. Monotropa hypopithys. Tallört.

Tallört. Lungört.

Blommorna sitta lutande åt stjelkens ena sida: toppblomman har 10, de öfrige 8 ståndare. De 4—5 yttre blombladen äro vid basen smalare, inåt urhålkade och hysa håning.

Linn. Flora Su. p. 155. Cl. 10. Decandr. 1:gyn.
Lilj. Sv. Flora s. 153. Kl. 7. Tiemänn.

Tallörten är parasitisk, det är, hämtar med sin rot näring af andra växter, och finnes på rötterna af Tall och Bok fastän mindre allmän, och troligen aldeles icke i Norrlands provinser. Dess köttaktiga, fjälliga och med fina trådar försedde rot, är mångårig, och blommorna framkomma i Juli ell. Augusti månad. Växten äger, liksom flere af parasitörterna, ett blekgult besynnerligt utseende och svartnar slutligen, då den torkar. Bladen äro strödda på den enkla trinda örtstjelken och likna fjäll. Blomskärmarne sittande vid de korta blomstjelkarna, äro ensamme och likna bladen. Blombladen ärö hvarandra olika, och affallande. Ståndarnas knappar ligga tätt på hvarandra, tryckta intill honan, hvars märke är sköldlikt.

Berättelsen om örtens nytta kan icke blifva vidlyftig. Den måste inskränka sig till uppgiften af Böndernas sed i några landsorter, att ge den torr åt sin Boskap emot hosta. Emedlertid torde dock denna ört, som i sitt yttre väsende, har så mycken olikhet mot andra, förtjena att försökas vid andra tillfällen.

Tab. — fig. a. pistill och ståndare — b. hela blomman med sin blomskärm — c. ett inre blomblad — d. ett af de yttre — e. ståndare — f. en förstorad pistill — g. 3:ne st. på sina blomstjelkar sittande fröhus.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.