115. Carum carvi. Kummin.

Kummin. Komjan. Kummel. Brödkummin. På finska: Kumina.

Bladen äro parbladiga, släta och inskurna: småbladen mångdelade, utan bladstjelkar och de nedersta sitta i kors mot hvarannan (decussat.).

Linn. Fl. Su. p. 95. Cl. 5. Pentandria. 2:gyn. Umbellatae.
Lilj. Sv. Fl. s. 125. Kl. 5. Femmänningar.
Murr. App. Med. T. 1. p. 292.
K. Vett. Akad. Handl. T. 5. qv. 3.
Pharm. C. Carvi sem.
Rothofs Hush. Magasin, I. s. 263.

I Juni, året efter sedan fröen äro sådda, blommar denna tvååriga växt och finnes vild på åkerrenar, vid husen och i ängar med fet jordmån, i synnerhet i norra provinserna. Roten är tapplik liksom Morotörtens. Stjelken blir stundom alnshög, är grenig, kantig och fårad, utan hår, med talrika parasollställningar i toppen, för hvita blommor med inböjda, hjertlika blomblad och aflånga strekade frö. Allmänna svepet, vid parasollgrenarnas utgång, är oftast enbladigt, stundom bestående af 2 ell. 3 hårlika småblad och ibland intet; småsvepen, vid småparasolls grenarnas fästen, saknas.

Fröen böra finnas på Apoteken; de äro hetsiga och väderdelande, af något bäsk och aromatisk smak, samt innehålla så mycket af en väsendtlig olja, att 30 uns frö gifva 1 uns olja, hvilken genom destillation erhålles och nyttjas så väl invertes till några droppar jemte andra tjenliga medikamenter, som utvertes att stryka på magen mot väderplågor; den skall äfven kunna blandas i sås till rulltobak. Fröen kunna ock ätas ensamma, litet i sänder, och brukas mycket af hypokondriska och hysteriska personer. Sönderstötta och blandade i mjukt bröd med renskt vin, nyttjas de till omslag på magen emot samma krämpor. Tartarerne mala dem till mjöl, som de blanda med stomjölk eller vatten och förtära på sina resor; de baka äfven deraf bröd. På brännvin öka de styrkan; blandas i grönkål, surkål, bröd, ost, m. m. I infusion eller med kokhett pågjutet vatten och tillsats af håning, skola fröen lösa slem i bröstet. De gifvas äfven mot frossor, och tros öka mjölken hos Ammor. Kummin bör såsom hettande, altid undvikas vid feberaktiga tillfällen. Rötterna, som stundom syltas i socker eller håning, skola vara färska till mat nästan smakligare än palsternackrötter, och späda bladen nyttjas bland grönkåls växter.

— I Skåne odlas växten, hvaraf fröen blifva större, oljerikare och mindre skarpa. Fröen sås i små inhägnader, på god jord, om våren; och följande året, om hösten, bergas de mogna fröen. I norra provinserna samlas fröen af vildtväxande kummin.

Tab. — fig. a. förstor. blomma. — b. rotblad. — och d. frö.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.