114. Arundo phragmites. Strand-rör.

Se även #107, Band-rör, Arundo colorata. - #117, Strand-rör, Arundo phragmites. - #138, Sandrör, Arundo arenaria.

Strand-rör. Rör. Bladvass. Vass. Kasa. Takrör. Skärvass. På Finska: Rukko. Kahilas.

Blomvippan är stor med många slaka hängande och hårlika grenar. Småaxen äggformiga och hvassa. Blomfoderskalen äro mest 5-blommiga.

Linn. Fl. Su. p. 36. Cl. 3. Triandria. 2:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 37. Kl. 3 Tremänningar.
K. Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1777 — Nov. s. 563. — 1778 Jan. s. 680. — 1751. Jul. s. 25. — 1785. Jan. s. 218. — 1793 Jan. s. 20 — 1799. Jan. s. 13.
Fischerstr. Ekon. Dikt. I. s. 191.
Linders Sv. Färgkonst 8:o. 1749 s. 102.
M. Lunden Afhandl. om. Vassen. Pres. Hellenius. Åbo 1795.

Såsom grässlag betraktat, är Strandröret det största svenska, växer allmänt i kärr, insjöar och åbräddar, har krypande mångårig rot, och blommar i Juli och Aug. Stråen växa blott en sommar, hinna ofta till 5 alnars längd och deröfver, äro trinda, knäfulla, utan grenar, bladiga, med lansettlika, platta, spetsiga blad, som i kanten äro sträfva, fint sågtandade och finnas stundom brokiga. Bladslidorna äro cylindriska, strekade och utan hår. Blomfoderskalen äro olika stora, lansettlika, spetsiga, kölformiga; det större af dem 3:ådrigt. Småblomstren som de innesluta, äro 4 eller 6, utan borst, med spetsiga blomsterskal, af hvilka det yttre är 2—3 gånger längre än det inre som är hårigt i kanten, omgifna vid basen med silkeslik ull, lång som blomsterskalen, och uppkommen ifrån fruktfästet. Fröet är såsom moget täckt med de tillhårdnade blomsterskalen, och flyger ikring med tillhjelp af fjunet ellet ullen; om dessa komma i öronen kunna de orsaka döfhet.

— En besynnerlig artförändring af strandröret förekommer med enblommiga blomfoderskal, stundom alldeles toma, klufna i toppen och längre än vanligt. Blomvippan är också mörkare. Hoffman, i Deutschl. flora, kallar den Ar. pseudo-phragmites. (Calamagrostis canescens? -Henriette.)

Lyckligtvis är detta stora grässlag, hvaraf på flera orter och mest i Österbotten, finnes så ymnig tillgång, ett ibland de nyttigare. Om det tidigt afslås, före blomningen och innan det blir för groft, såsom i Juli, är fritt för bladlöss m. m., så är det i synnerhet för kor, både färskt ock torkadt, ett godt och begärligt foder, hvaraf mjölken ökas; den bästa växer i mjuk dyblandad jord; den som bergas bland klappur och på hård strandbotten, är mindre saftig och god till foder. Hästar och getter äta det äfven. Till taktäckning skola rör, då de riktigt uppläggas och efter det sätt, som med halmtak i Skåne är brukligt, öfverträffa halmen i varaktighet. Till papper tjena äfven Rör, liksom halm, och kunna nyttjas dertill ensamme, ell. i blandning med lumpor; och ehuru papperet ej blir fint, så kan det dock vara passande till tapeter, omslag och dylikt. Efter Rörens vederbörliga rötning, stampning m. m. fås pappersmassa liksom af lumpor. Såsom mattor till drifbänkars betäckning, användas rör i stället för halm i trädgårdar, och under tak eller på väggar i rum fästas de, för att qvarhålla gips ell. murbruk. Med blomvippan (Rörtopp) färgas yllegods grönt. Godset betas först i alunvatten och kokas sedan i vatten med sönderhackade blomvippor, som böra vara i blomma och bruna, ty sedan de blifvit gråaktiga, tjena de ej till färgning. Om något af stråstjelkarne följer med, skall färgen bli mörkgrön. Vipporna brukas till stoppning och damqvastar, rören till spolpipor vid väfverier och brandrör (geschvinda rör) i artilleriet. Det är på åkrar ett ogräs, som med mycken svårighet kan utrotas och är, som sådant, i Halland och Bohus län på sandiga åkrar och äfven i ängar, allmänt och visar merendels källsåg inunder.

— Med fröen, som inknådas i lerbållar, hvilka nedsänkas eller kastas i stranden, der man vill hafva rören växande, fortplantas Strandröret. Detsamma kan ock med större fördel ske i gyttjiga hafsvikar, med rötter. Dessa som äro knäfulla, fingerstjocka, knöliga, flera famnar långa, stundom alns djupt i jorden, hindra flygsand, göra lugnvatten vid stränderna, fästa myllan och dana derigenom gräsvall, samt orsaka slutligen tillandningar.

— Om de uppskjutande stråen tidigt om sommaren och hösten så djupt man kan afhuggas, skall växten på par år kunna utrotas. I åkrar sker detsamma genom täta diken och djup plöjning.

Tab. — fig. a. Ett af småaxen med 2 olikt långa blomfoderskal, inneslutande 5 småblomster. — b. fruktämne. — c. ett ensamt småblomster, med sitt yttre blomsterskal mycket längre än det inre; pensellika fjunet, kännemärket för rörslägtet, synes äfven jemte ståndarne. — d. ett afskurit stycke af det pipiga strået ell. röret, med bladlida och en bit af bladet.

Tillägg, vol. 2:

Nr. 114. Strandrör, Fl. d. Wett. Auktorerne äro ej ense om Rörens nytta såsom boskapsfoder, emedan de rör som äro fulla med larver och insekter, eller vuxit på otjenlig botten, kunna visserlioen vara skadliga, då deremot de andra i synnerhet unga, ätas gerna och med nytta af boskapen. Hos kor, som äro ikalf, skall dock detta foder genom för mycken mjölkökning göra magerhet och för tidig kalfning. Fåren äta ej rör.

— Rötterna torkade och malna tjena till bröd.

— Starar uppehålla sig gerna hösttiden ibland strandrör, förmodligen mest för insekter som där finnas. Utrikes hyra fågelfångare ofta sådana Vass-stränder, till starfångst.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.