052. Centaurea cyanus. Blåklint.
Blåklint. Klint. Dufstolar. Åkerrosor. Blåkorn. Blåklett. Båtsmansmössa. Blågubbar. På Finska: Sinikukka.
Blomfodrets fjäll äro sågtandade. Bladen smala, nästan jemnbreda: de öfversta helbräddade, de nedersta tandade.
Linn. Fl. Su. p. 301. Cl. 19. Syngenesia. polyg. frustran. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 372. Kl. 15. Svågrar. —
Retz. Fl. oec. s. 154. —
Murr. App. Med. T. 1. p. 93. —
Pharm. Cyani flores.
Denna af årig rot uppvexande örtens vackra, mest ljusblå, stundom purpurfärgade, violetta eller hvita blommor, som i Juni och Juli månader pryda i synnerhet Åkrarna, och ofta blomster-parterren, torde genom sin färg först hafva fästat menniskans uppmärksamhet, hvarföre man infört vexten ibland läkarekonstens tillgångar ifrån vextriket.
Men af hvad vigtigare anledningar detta skett, är svårt att säga. Utan lukt och smak, har den icke särdeles att lofva, och ringa anspråk på vårt förtroende; också här den förmån, som man af dess bruk vunnit, sällan varit af betydenhet. Emedlertid har man ej försummat att kungöra dess nytta, såsom dekokt deraf, i urinstämma och vattensot, och det helst i förening med nässlefrön. Infusion, eller destillerade vattnet, eller saften utpressad af vexten, nyttjades en tid mot ögoninflammationer, och hedrades derföre vexten af Fransmänner med namnet Casse-lunette.
— Den blå färg, som af blombladen genom pressning och inkokning kan erhållas, på lika sätt som vid trefärgade Violen derom nämdt är, förtjenar mera afseende. I Gentlem. Magaz. för år 1748 och Mars månad, beskrifves beredningssättet omständligare. Blomsaften, hvari litet svafvelsyrad zink (zinkvitriol) är upplöst, skall tjena till vacker färg på träd. Blommorna torra brukas till pot-pourri och att strö på morseller och i sockerbakelser; äfven bland röktobak; af vexten och frön såsom något bäska till smaken, torde mera medicinsk kraft vara att vänta.
Tab. — n. en fullkomlig tvåkönad pipip disk blomma. — b. en ofullkomlig strålblomma, som ej ger frö. — c. ett frö. — d. ett af de yttre blomfoder-fjällen. — e. ett af de inre. — f. hårlika fjäll (Paleae), på blomfästet, som åtskilja fröna. — g. ett sådant särskilt. — h. ett af de nedre tandade bladen.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
