009. Convallaria majalis. Liliekonvall.

Liliekonvall. Lilkovalje. Gliseblad. Haröron. På Finska: Lehmän-Kieli. Koiran-Kieli. Lehmän-Kielen Kukka.

Örtstjelken är bar, med två rotblad. Blommorna hänga åt en sida. Blomkronan är klocklik.

Linn. Fl. Su. p. 109. Cl. 6. Hexandria Igyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 141. Kl. 6. Sexmänn.
Sepp et Kops Flora Batava.
Murr. App. Med. T. 5. p. 260.
Retz. Fl. oec. s. 182.
Pharm. Suec. Lilii Convall. Flores. Baccae.

Ibland vårens mindre tidiga blommor, utmärker sig denna genom sitt utseende och en angenäm lukt. På torra skogsängar uppskjuter, från en mångårig rot, blomstjelken mellan 2 glatta blad, och får, i Maj och Juni månader, hvita välluktande blommor, hvilka i täppta rum kunna förorsaka hufvudvärk, yrsel och svindel. Bären mogna mot hösten, och innesluta frön i 3 eller 4 rum, som synas då bäret tversföre afskäres.

Det är troligen i anledning af det luktande ämnet i vexten, som den först blifvit räknad bland de i medicinskt afseende gagneliga. Också smaken, som i alla vextens delar är bäsk, skarp och äcklig, synes lofva någon nytta af dess bruk. Under torkning minskas eller förloras dessa egenskaper ganska mycket. Likväl får brännvin eller sprit, vin, och äfven vatten, som distilleras med blommorna, helst färska, något af deras egenskaper. Derföre har man ock tillagt dessa tillredningar en kraft, hvilken skulle verka såsom döfvande på nerfsystemet. Blott för lukt och smak skull, lägga somliga blommorna i klarpannan vid brännvins-destillering (Chyden.). Bären torkade och gifna såsom pulver, till 1 skrupel par gånger om dagen, sägas hafva botat fallandesot. De hafva äfven gagnat i frossartade sjukdomar. Till nyspulver tjena bladen och blommorna torkade, genom det retande ämne som de innehålla. Bladen samlade före midsommar sägas gifva vacker gul färg, och med kalk tillagade, grön färg (Gunner, Haller). Roten tjenar som nödbrödsämne i dyr tid.

a. en öppnad blomma. — b. en pistill. — c. en ståndare. — d. ett frö förstoradt. — e. en bärklase.

Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.