070. Euphorbia helioscopia. Allmän Euforb.
Allmän Euforb. Reformsgräs. Räfmjölk. Mjölkört. Törel. På Linska: Tyränneste.
Örtstjelken delar sig mest i 5 grenar, och desse först i 3, och sist i 2. Bladen äro vigglika och sågtandade. Svepen äro omvändt eggformiga.
Linn. Fl. Su. p. 162. Cl. 11. Dodecandr. 3gyn.
Liljebl. Sv. Fl. s. 217. Kl. 9. Mångmänningar. 3-5qvinn.
Retz. Fl. oec. s. 246.
Murr. App. Med. T. 4. p. 102.
Pharm. Esulae. Herba.
Dess besynnerliga ljusgröna blommor med 4 helbräddade blomblad och 4 håningshus. Framkomma i Juni och Juli månader, på årigt örtstånd, som vexer temligen allmänt på fet odlad jord, i kryddgårdar och dylikt. Roten är tappformig. Stjelken ofta nedtill grenig, och utgöres sedan parasollställningen vanligen först af 5 grenar, af hvilka hvardera ofta är delad 2 gånger i 3 och sist i 2 grenar. Bladen vetta med smala ändan emot stjelken, sitta skiftevis, äro glatta och åt yttra ändan trubbiga och fint sågtandade. Under blomningen uppskjuter, emellan håningshusen, endast en eller annan ståndare i sender. Det tredubbla fröhuset (caps. tricocca) är slätt och glatt.
Egentligen borde ej denna, utan Kärr-Euforben (Euph. palustr.), finnas på apoteken. Men som alla Euforber hysa en skarp, frätande, mjölkhvit saft, till egenskaperna nästan lika, så samlas den art, som lättast åtkommes, och af detta skäl brukas hos oss mest denna art, och förtjenar således sitt rum här.
— Invertes är den ett häftigt laxermedel, och således farligt; men kan, i brist af tjenligare medel, brukas i vattensot. I form af Extrakt gifves det i stigande dosis, då man börjar med några gran.
— Kanhända skulle af denna och andra inhemska Euforb-arter, antingen genom stjelkens sårande, då den utrinnande saften af solvärmen fick torka och stelna, eller igenom saftens utpressande och inkokning, kunna fås en hartslik massa, liknande Gummi Euphorbii, som tages af Euphorb. officin, hvilken i synnerhet berömmes emot benröta, men är annars ett starkt gift, som blott deraf kan slutas, att om det såsom pulver strös i sängen, så är dess blotta vidrörande vid huden tillräckligt, för att uppdraga den i små blåsor.
— Allmännaste sättet att begagna Euforbsaften är att stryka den på ref-ormar, vårtor, liktornar, onda hufvudsår, och äfven emot tandvärk.
— Kor och får, som äta denna ört, få deraf osmakligt kött, och dessutom gör den hos fåren stark utsot. Om saften blandas med mjölk, skall denna deraf få en rosenröd färg; annars kan med vexten sättas grön och genom längre kokning Aurora-färg på ylle (Gaertner). I Fl. d. Wett. hämtas anledning till örtens användbarhet i färgning derifrån, att den under torkning antager blå färg.
Tab. — a. blomma med fruktämnet ofvanföre. — b. fröhuset tvert afskurit. — c. frö.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.