Om fruktträd.

Tillägg, vol. 3:

Svensk Botanik har ibland sina redan utkomna nyttiga växter upptagit åtskilliga fruktträd; och i anledning häraf torde det tillåtas mig att här till slut meddela några få påminnelser om dessa trädsorters odling och skötsel i allmänhet.

Goda trädskolor och deras tillbörliga vård är säkraste utvägen till erhållande af en god frukt-trädgård. Kärnor al vilda fruktsorter givfa som oftast varaktigare och härdigare stammar än de af odlade, men träden blifva senare fruktbärande. Då man gjort sitt val emellan kärnor t. ex. af vildapel och förädlade äppelsorter, ulväljas de fylligaste, bäst mogna och som i vatten hastigast sjunka till botten; äro de torra, kunna de lemnas en dags tid i vatten förr än de sås. I god, nyss gödslad, fet jord, växa de fortare, men stammarne blifva porösa, svaga och mindre härdiga; och i allmänhet, ju större trädet växer, ju senare bär det frukt. Deremot frambringar en plantsäng af god lös jord, som är mindre fet, endast fri från ogräs och belägen i synnerhet mot morgonsolen, varaktiga stammar. Har man valt kärnor af odlade äppel- eller päronsorter och har något förråd af flera fruktförändringar, gör man bäst att så hvardera särskilt, t. ex. sommarfruktsorter, höst och vintersorter, på hvar sin säng, samt sedermera i stammarna ympa eller okulera af samma sort. Kärnorna strös glest och vidlyftigt, på den tillagade plantsängen, om hösten, och täckas med lös god jord till en tums tjocklek; genom ett ganska tunt hvarf sågspån, som strös på sängen, förekommes ogräs. Nästa vår och sommar, då plantorna uppkommit, bortrensas endast ogräset och ofta kunna de vid 2-5 års ålder och tjocka som en grof gåspenna, flyttas i trädskolan; de mindre stammarna lemnas qvar; men de upptagna böra, så fort möjligt är, på sitt ställe nedsättas, att ej rötterna må torka eller skadas. Vid 5-6:te året kunna de vanligen, antingen genast ympas, eller först och utan att skäras, okuleras med ett enda insatt så kalladt öga eller knopp, och sedan om den ej slår an, året efteråt ympas på sätt som i Trädgårdsböcker visas (skarfympa, klylympa m. m.) Genom stadiga och väl nedslagna störar, vid hvilka träden bindas så att de ej skafvas, förekommes att rötterna genom blåsten rubbas.

Man har funnit utväg att liksom tvinga ofruktbara träd att gifva frukt. Metoden dertill uppger Surirai-Delarna uti Biblioth. physico-economique An II. Cah. 8. p. 97. Om våren då barken är lös, afskalas den t. ex. vid basen af någon stor gren, eller ock på stammen, antingen rundtikring eller endast på undra sidan, dock så att intet af safven eller bastet följer med barken. På ett träd som bär kärnfrukt och har upptill en stam af vid pass ½ fots diameter, får ej barkringen som bortskäres vara öfver knappt 4 linier bred, ty annars läkes ej såret innan hösten. Finnas små grenar nedom skärningen, måste de borttagas. Päronträd fordra smalare sår-ring än Äppelträd. Som detta ställe blir försvagadt, spjälas det och ombindes, att ej grenen eller trädet af blåst der må afbrytas. Ifrån öfra kanten af såret börja snart de nedstigande safterne att formera en svulstig ring, som småningom utbreder sig öfver såret och antager barkens färg och egenskaper. Är såret för bredt, händer detta icke; tvertom då det varit för smalt och finnes läkt i Juli kan det något vidgas, och om trädet följande året icke bär frukt, kan samma afskalning å nyo göras på samma gren eller någon annan, hvilket dock sällan skall behöfvas. Vanligen gifver ett så behandladt träd, året efter frukt, som blir större och mognar tidigare än vanligt. Om denna metod passar för alla eller några af Sveriges provinser, kunna försök endast afgöra.

Gamla så väl som medelåldriga fruktträd, fordra äfven vård, om de skola bära frukt och länge uthärda. Alla parasitväxter, eller sådana, som lefva på trädets bekostnad och tillika på andra sätt bidraga till dess sjuklighet eller död, böra borttagas. Öfverflödigt växande mossar och lafvar, som fästa sig på barken, suga trädets närings-safter, hindra dess utdunstning och luftens helsosamma inflytelse, gifva skydd åt insekter, larver och maskar, qvarhalla fuktighet, hvarigenom om vintern frost gör mera skada och om sommaren röta befordras, och som af dessa orsaker bereda trädets svagare växt, då ofta bladlöss och andra insekter infinna sig: böra väl bortrensas och stammen om våren med asklut tvättas och renas; de äro ofta tecken till sumpig grund, eller att trädets rötter nedträngt till en sämre jord än den i ytan. På äldre stammar kan äfven med lätt hand den bortdöda barken eller öfverhuden afskrapas. Vattengrenar och rotskott äro äfven att anse som parasiter och borttagas jemte de af andra tillfälligheter torra eller skadade qvistar, som afskäras intill friska veden, att ej förskämda vätskor må ifrån dem återföras och förderfva det ännu icke angripna. Om 2 grenar korsa hvarannan och skafvas, måste en bortskäras. I allmänhet täckas alla sår, de må vara af konst eller natur tillkomna, med tjenligt ympvax, sedan de äro förut renade och friska. Hösttiden då trädets safter minskat sitt omlopp och löfven äro fällda, bör jorden kring rötterna varsamt uppgräfvas, då äfven rotskotten bäst kunna borttagas; god, lös och gödselblandad jord läggas öfver rötterna, eller vattnas med gödselvatten af gammal gödsel och derpå lägges den förra jorden som tilltrampas; ny gödsel är skadlig. Detta behöfver dock ej ske alla år. Ibland foderväxter är förmodligen Knylhafre (N:o 48 Sv. Bot.) det tjenligaste gräs-slaget för att sås emellan fruktträden, då man på detta sätt vill draga nytta af platsen.

Om Forsyths nya metod att göra fruktträden, genom skärmng och grenarnas nedböjning, ganska låga, skulle i vårt klimat visa sig förmånlig, hvarpå inga försök ännu äro mig bekanta, så förtjente den, att hos oss blifva allmännare känd och antagen.

Ibland nyare skrifter i Åkerbruk och Trädgårds-skötsel utmärka sig Engels Vollständige Gärtner herausgegeb. von Leonhardt bey Lincke in Leipzig.

— Thaers Einleitung zur Kentniss der Englischen Landtwirtschaft, 2:ter Auflage 1801. Fischer von der Diingung und zweckmässigen Bebandlung derselben 1803. Forsyth's Treatise on the Culture and Management of Fruit-trees; in which a new method of Pruning and Training is fully discrebed. London 8:o the 3:d Edit. 1803.

Stockholm d. 14 Juni 1805. Conr. Qvensel.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.