048. Avena elatior. Knylhafre.
Se även #048. Knylhafre. Avena elatior. - #144. Landhafre. Avena fatua.
Knylhafre. Hafregräs. Fromental. Franskt Rajgräs.
Blomvippan grenig. Blomfodret 2blommigt. Hanblomman med agnborst: den tvåkönade utan.
Linn. Fl. Su. p. 36. Cl. 3. Triandria 2gyn. —
Lilj. Sv. Fl. s. 42. Kl. 3. Tremänningar. —
Kalm i V. A. Handl. 1747. p. 61. Disp. om mosslupna äng. förbättrande. Åbo. p. 21. —
Bergii Tal om Sv. Ängskötseln. 1769. —
Retz. Fl. oec. s. 89. —
Rafns Bibl. 17. B. 2. h. s. 358.
Denna hafre-art, hvilken några nyare örtkännare, för dess tvåkönade blommor, velat hänföra till Holcus-slägtet, fastän efter vår förmodan med icke fullkomligt skäl, är svensk inföding, ehuru den såsom vild, kan anses ibland de sällsammare; men genom kulturen har den blifvit vidare kringspridd.
Kalm var den förste som gjorde Knylhafren känd såsom en utmärkt fodervext; men det är långt efter hans tid som skötseln deraf först blifvit allmän. Mycket senare (1759) uppgaf en Abbé Miroudot i Frankrike sina försök med detta gräs-slag, hvars förträfflighet talrika rön af europeiska landtbrukare sedermera bekräftat, äfven Herr Achard i Berlin.
Genom sina krypande och sammanflätade rötter samt talrika rotskott, hvilka ibland äro med löklika knölar försedda, utbreder sig knylhafren till täta torfvor af alns vidd, bestående af bladrika strån till 6 qvarters höjd. Den långa och greniga blomvippan ger i Juli mognade frön, och det så ymnigt, att den ifrån ett dermed besådt tunnland samlade mängden, anses tillräcklig för 10 andra; ja, man har skördat från 2 tunnland jord, jemte 22 lass hö, något öfver 1000 skålp. frö; hvilket visar en den betydligaste afkastning från en dylik rymd.
Såsom foder äger fromentalen ett stort värde, emedan det är mycket födande, och af hästar, boskap, äfvenså får, framför flera arter älskas, hvartill saftigheten och sötman af strået och bladens lenhet bidraga.
Ingen belägenhet, utom den mycket sumpiga, bör hindra kulturen af gräset; äfven i sjelfva steniga mobacken kan det trifvas. I en fetare jordmån blir det naturligtvis så mycket tätare och bördigare. Tvenne gånger om året neml. i Juli och Oktober afslås det, kanske också tidigare eller en gång före midsommaren, der gödselämnen icke blifvit sparda. Efter 6 års förlopp omplöjer man i sin ordning den artificiela ängen till jordfrukter. Der gräset lemnas orördt, bibehåller det sig, ehuru mindre frodigt, i många år, äfven der det betas, fastän detta mera skadar fördelar roten än på flera andra slag.
Man har också föreslagit, att så knylhafre i blandning med andra till Boskapsfoder tjenliga örter, såsom ihop med röd och hvit väpling, ängs-vickar, käringtanden, Lucern m. fl. Äfven för att befordra vexten under första året, blandas fröet med vanlig hafre, under hvars skydd den så mycket lättare uppvexer.
Man brukar vanligen till kulturen en större och med mera spridande blomvippor försedd afart, hos hvilken man saknar de förut nämda rotknölarna.
Fröet samlas när blomvippan börjat gulna, och bör ske varsamt, emedan det lätt utfaller.
— En del af ängen måste till denna ända lemnas oslagen, då halmen kan sedermera med fördel såsom foder uppbrukas. Fröen af denna mångåriga vext skola, enl. Münchhausens erfarenhet vara förträffliga till gryn. Som de mogna ojemnt, först i toppen och sedan nedåt, äfven olika hvart år på samma stånd, så måste fröen samlas derigenom att de afklippas och torkas i mån af deras mognande, och derefter tröskas i stora knippor att de ej må skadas af slagan, som annars lätt sker; hvarefter de kastas och rensas samt sås med lika fördel vår och höst. Till en vidd af 150 alnar åtgå 20 Skålp.frö, som kan ge 80 Centner hö. (Essens Anleit.)
Som svin gerna uppböka rötterna, böra ängar, der gräset vexer, fredas för dem.
Tab. — a. utbredd blomma med agnborst. — b. blommans 3 ståndare och 2 pistiller samt håningsaftblad. — c. pistillerna med fruktämnet. — d. frö eller knylhafrekorn.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
