021. Hyoscyamus niger. Bolmört.
Bolmört. Hönsabale. Svinbönor. — Styggräs. Stinkgräs. Söfgräs. På Finska: Hulluruoho. Siankaali.
Bladen äro groft tandade eller nästan flikiga, omfattande stjelken och, liksom Blommorna, sittande tätt invid den.
Linn. Fl. Su. p. 70. Cl. 5. Pentandria 1gyn. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 89. Kl. 5. Femmänningar. —
Murr. App. Med. 1. p.444.
K. V. A. Handl. 1774, s. 52. —
Halle Giftpfl. p. 53. tab. 10. —
Retz. Fl. oec. s. 313. —
Jahn. Ausw. d. Arzneymitt. I B. s. 430. —
Pharm. Hyoscyami Semina et Folia.
På torra ställen nära husen blommar Bolmörten i Juni och Juli månader; har 2årig rot, liknande palsternacksroten. Fröen bevaras från regn genom lock på fröhuset. Hela vexten är mjukhårig och kännes fet och klibbig, samt har vidrig, skadlig lukt. Getter och kor sägas tåla örten; men skola förlamas deraf. För fåglar och i synnerhet höns-slägtet är den giftig, och för gäss äro fröen lika vådliga, om de förtäras. Rötterne lagda i rum fördrifva råttor; men då böra ej menniskor vistas der.
— Bolmörtsolja fås af pressade frön; Extrakt af vextens utpressade och inkokade saft. Salfvan beredes af stötta, kokade och med svinfett blandade Bolmörtsblad; efter silning tillsättes Bolmörtsolja. Plåstret göres af oljan och vextsaften kokade med tillsats af vax, terpentin och pulver af örten torkad; detta i spanskflug-plåster döfvar värken, då flugan drager opp blåsa. Af färska Bolmörts blad hvarpå slås olja eller mundel-olja, som lemnas några dagar på varmt ställe, fås en så kallad infunderad Bolmörts-olja (Ol. infusum Hyosc.), hvilken utvertes varm ingniden, skall tjena i ledernas styfhet, senors förkortning, blinda gyllenådern, urinstämma; och blandad med kamfert, samt ingniden på magen, säges denna olja stilla långvarig hicka och krampvärk.
— Lika delar Bolmörtsblad och Backtimjan (Thym. Serpyll.) kokade i 2 qv. vatten ½ timma skola gagna mot förkylda lemmar. Flera aftnar å rad bör den af köld skadade delen hållas ¼ timma, utan att efteråt aftorkas, i afkoket, som bör vara väl varmt.
— Mot blodhostning af för mycken retlighet berömmes Bolmörts olja (Ol. coct. fol. Hyosc.) som beredes af 2 uns friska stötta blad och 3 uns ren bomolja.
Vid rötternas uppgräfning fingo någre arbetare, af vextens blotta utdunstning, hufvudvärk och yrsel. Af 9 personer, som ätit soppa, hvari roten genom misstag, i stället för palsternackor, blifvit kokad, blefvo somliga mållöse, och alle angrepos af törst, brånad i magen, konvulsioner, munnens och lemmarnas onaturliga vridning, sardoniskt skratt, raseri m. m. De återställdes dock, men sågo först föremålen dubbla, sedan röda, och till slut naturliga. Andre hafva dött deraf, hvarefter man funnit svarta fläckar i magen, samt hufvudets blodkäril fyllda och stinna. Med kräkmedel, afförande, åderlåtning, svettdrifvande, äfven med ättika, hafva dödliga följderna blifvit förekomna. Bladen äro icke mindre farliga. Frön blandade med hafra gifvas af hästprånglare åt hästar, som deraf få utseende af feta. De böra ej brännas, för att med röken bota tandvärk, hvaremot roten kokad i ättika eller vin, med litet salt, att hållas i munnen, är bättre och mindre farligt. Mot blodspottning och öfverflödig öppen gyllenåder, hafva frön, blandade med andra medel och efter nödig förberedelse, varit nyttiga. Ofta äro de såsom sömngifvande, bättre än opium. Mos till en muskottnöts storlek i dosis, beredt af Bolmörtsfrö och hvitt Vallmofrö lika delar (2 drakmer, med tillblandade insockrade röda törnrosor (Conserva ros. rubr., 1 uns), berömmer Boyle mot blodflöden. Emot fallandesot har man i stigande dosis gifvit af frön, ifrån 6 till 24 gran dagligen, nära 6 veckor, i ett skedblad saft af Semperviv. Af Extraktet ges i gran 2 5 gånger om dagen (stundom 8-15 gran). Brukas med förmån i raseri, konvulsioner, mjeltsjuka, hjertklappning, blodspottning, dålig upphostning, hackhosta, nerfsjukdom af magens och tarmarnas svaghet, krampaktig kolik m. m. Hufvudvärk, som varade i 20 år och tillkommit af en bortklippt martofva (plica polon.) botades härmed, jemte laxermedel mellanåt, på en tid af flera veckor. Utvertes pålagda äro bladen värkstillande, uppmjukande och fördelande; t. ex. i spenbölder af stockad mjölk, skirrer i lefvern, reumatisk värk, gikt och podager. Till omslag kokas bladen i ättika och blandas med olja af bittermandel; eller kokas de i mjölk; eller bultas, stekas och blandas de med mjukt bröd: också kunna ångorna under kokning ledas till det värkande stället.
— Mot värken i blinda gyllenådern berömmes en blandning af Bolmörts plåster ett hälft uns, Extraktet 1 drakma, och af Oljan så mycket som fordras till lagom stadga.
Fig. a. ett fröhus omgifvit af blomfodret. — b. pistillen. — c. en ståndare. — d. ett fröhus med locket ofvanföre — i nat. storl.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
