035. Isatis tinctoria. Vejde.
Vejde.
Rotbladen äro i brädden naggade; stjelkbladen sitta skiftevis, äro helbräddade och vid basen nästan pil-lika, stjelkomfattande. Fröskidorna aflånga och hoptryckta.
Linn. Fl. Su. p. 238. Cl. 15. Tetradyn. siliculosae. —
Lilj. Sv. Fl. s. 270. Kl. 12. Fyrväld. kortskid. —
Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1776, 1767, 1789. se Registret Art. Indigo —
Hjelm Afhandl. om Indigos tillverkn. af Vejde-örten Stockh. 1801. s. 36. i 8:0. —
Descript. des arts et métiers, l'Art de l'Indigotier par M. de Beauvais Raseau, 1770 fol. —
Scheffers Kem. Föreläsn. a:dra uppl. s. 491. —
Retz. Fl. oec. s. 111.
Denna 2åriga Färgvext träffas vild på Gottland, Öland och i skärgården vid Kalmar samt Finland. Stjelken är stundom 3-4 fot hög och har guldgula blommor i Juli månad. Stiftet eller pistillens medlersta del saknas, men dess öfversta del, som kallas Märket, är trubbigt och knapplikt. Inom de 2 tunna skidskalen förvaras fröet.
Alla vexter, som under långsam torkning svartna eller blifva blåaktiga, ge hopp att derur kan erhållas Indigo. Af Vejde samlas till detta ändamål bladen då de nedersta börja gulna; de utbredas jemt, och helst regnvatten slås derpå; ty vatten med jern- eller gipshalt duger ej. Med en måttligt tung press, lemnas detta att jäsa, till dess en blå hinna synes på det gröna vattnets yta; då försökes genom sqvalpning eller omrörning i ett glas, om de blå och gula färgpartiklarne, som tillsammans orsakade gröna färgen, kunna åtskiljas: ty då blir vattnet gult och det blå faller till botten i glaset. Händer detta, så aftappas färgsoppan i ett annat käril, hvarest den röres och arbetas tillräckligt, till dess den skär sig (det blå och gula åtskiljes). Det förtjente nogare undersökning, om icke kalkvatten, urin eller lutsalts upplösning skulle kunna göra detta arbete öfverflödigt. Under rörningen skummar sig ofta färgsoppan och vill pösa öfver; detta hjelpes med några droppar olja eller tran, som slås uti. Den arbetande färgsoppan lemnas 5-4 timmar i stillhet att sätta sig och uppöses slutligen i påsar, för att låta vattnet afrinna. Sist skäres massan i stycken, hvilka torkas i varmt rum och utgöra Indigo. Fransmännens Pastel och Tyskarnas Waid hvarmed färgas i vatten ensamt, gulbrunt, men med lutsalt och under jäsning, blått, fås af malna och torkade Vejdeblad, som fuktas och lemnas att jäsa, formeras i bollar, som torkas och sedan sönderslås, samt sist inpackas i tunnor och forvaras.
— Fröet, som är lätt, blandas med sand eller hackelse, och sås i lugnt väder, ganska glest, i April eller Maj månader; jorden bör vara lös och något fet; af torka skadas vexten, som till Indigo beredning kan afbladas 2-5 gånger om Sommaren. Ett Svenskt geom. tunnland fordrar 6 ½ skålp. af Vejdefröet; det ligger 4 veckor i jorden; bör sedan rensas från ogräs, och de stånd, som äro för tätt sådda, måste uppryckas. Af fröen fås olja.
Tab. — a. visar en något förstorad blomma. — b. pistillen med ståndare. — c. ett blomblad. — d. en öppnad fröskida. — e. rotblad.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
