018. Ledum palustre. Sqvattram.
Sqvattram. Getpors. Sqväkra. Lummer. — Vild Rosmarin. På Finska: Suonpursu. Suokanerva.
Bladen smala, lansettlika, under brunludna. Blomknippan i toppen af grenarna. Ståndarne längre än blomkronan.
Linn. Fl. Su. p. 135. Cl. 10. Decandria 1:gyn. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 162. Kl. 7. Tiemänn. —
Murr. App. Med. 2. p. 75. —
Bergii Mat. Med. p. 360. —
Retz. Fl. oec. s. 352.
Linn. Diss. de Ledo palustri. Ups. 1775. —
Pharm. Rosmarini sylvestr. Herba.
Nordens öde och kärrfulla marker få ett mindre rysligt utseende, då denna buske omkring midsommaren, ofta under skygden af barrträden, från tufvans sida uppskjuter sina blomfulla grenar. Bladens form har jemte deras luktande egenskap icke oförtjent gifvit vexten det namn, hvarunder den på apteken bevaras. Om denna buske, som kreaturen utom geten, allmänt skräda, sprider vårtiden en icke obehaglig lukt, blir densamma under sommaren icke endast alltför stark, utan gör äfven hufvudvärk. Denna plåga, åtföljd icke sällan af ursinnighet, erforo förfäderne, då de, i brist af humla, kryddade ölet med getporsen. Säkrare användes den såsom hushålls- och läkmedel. Boskap besvärad af ohyra, befrias derifrån medelst tvättning med en stark lag af färska qvistarna, för hvilka äfven de envisa vägglössen fly, då qvistarne läggas mellen sängkläderna. Malen säges kunna ödas på lika sätt. Ännu verksammare skulle förmodligen den tjär-lika vidbrända oljan vara, om ej dess lukt vore så ganska obehaglig. Dekokt på bladen har med förmån blifvit både in- och utvertes nyttjad för svåra utslags sjukdomar. För kikhosta, särdeles i dess början, och rödsot har man icke utan skäl berömt samma tillredning i förening med kräkmedel, hvarmed äfven Ungrarne och de som bebo nejden af Karpatiska bergen förekomma vådan af den hos dem gängse smittsamma hals-sjuka. Linné säger att detta medel användt såsom gurgelvatten och omslag af infusion på örten gagnat i strypsjukan (angina strangulatoria), som äfven är smittosam och epidemisk. Murr. Emot onda sår i hufvudet (Tinea Cap.) och skabb gagnar tvättning med dekokten, hvilken äfven då bör tillika invertes brukas.
Att Ryska Juften erhåller sin egna lukt af en olja destillerad af vexten tillhopa med näfver, har Pallas visat vara ogrundadt; endast den sednare blir härtill brukad.
Invånarne på Kamtschatka använda Sqvattram för den der gängse Spetelska, mot hvilken äfven Hr Med. Rådet Odhelius i K. V. A. Handl. Tom. 35, 40; och i samma Akad. Nya Handl. T. 4, s. 224. anfört medlets förträffliga verkan. Svamp i hus förekommes om Sqvattram lägges under golfven. Tyskarne kalla vexten Bienenheide, emedan Bien begärligt besöka dess blommor.
Tab. — a. en ståndare. — b. en pistill; begge förstorade.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
