028. Merulius Cantharellus. Chanterell.

Chanterell.

Hatten päronlik, kupig, platt eller urhålkad, gul, med greniga ådror på undra sidan, nedåt foten löpande.

Linn. Fl. Su. p. 443. Cl. 24. Cryptogamia. Fungi. Agaricus Cantharellus. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 450. Kl. 16. Lönngifte. Svampar. (Agaricius.) —
Retz. Fl. oec. s. 25. Agaricus Cantharellus.
Magaz. Encycl. An. 8. N:o 21. p. 96.

Denna Svamp, som medelst åderlika upphöjningar på undra sidan af hatten skiljer sig, äfven som dess samslägtingar, från Skifsvamparne (Agarici), hvilka i ådrornas ställe äro med Lameller försedde, förekommer i barrskogar och skogs-ängar, merendels på torrare ställen. Den blir vanligen tidigare synlig än svampar i allmänhet, nemligen om sommaren, och utmärker sig lätt genom sin färg och besynnerliga, ej oangenäma, lukt, som ganska nära liknar Aprikosens. Man upptäcker ingen färgande saft, eller bitande egenskap på tungan.

Man har anmärkt, att Chanterellen sällan eller mindre angripes af maskar, hvilka eljest så hastigt förtära svamparne; den kan således med mera skäl användas till föda, hvartill den väl passar, om den är renad från instuckna barr och smuts, först något förvälles, och sedan med litet smör i pannan skyndsamt stekes. Den smakar då väl, men är mindre lös än champinjoner, riskor och den bekanta ätliga pipsvampen (Boletus edulis.) Boucher har i denna svamp funnit mycket oljämne äfven torkad och 6 månader gammal. Oljan, som erhölls genom destillation, var vidbränd och lätt antändlig.

På Tabellen ses en längs efter sönderskuren eller klufven svamp, som visar att den ej är ihålig.

Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.