072. Myosotis scorpioides. Förgät-mig-ej.
Förgät-mig-ej. Minnesblomma. — Forglem mig ikke. Skorpions-urt. Emalje-blomster. Jomfrue-solöye. På Tyska: Vergiss-mein-nicht.
Bladen äro tunglika, i ändan något tjocka. Blomkronan är nästan platt, försedd med pip (skänkfat-lik) och har 5 urnypta flikar. Frön äro släta.
Linn. Flora Su. p. 56. Cl. 5. Pentandria 1gyn. —
Ejusd. Öl och Gottl. Resa. Stockh. 1745. 8:0. s. 335. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 85. Kl. 5. Femmänn. —
Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1785. Jan. s. 221. —
Retz. Fl. oec. s. 464.
Om det är rigtigt, att efter otillräckliga skiljemärken vilja bestämma nya arter och öka botaniska namnlängden; så ger denna föränderliga planta dertill ypperlig anledning. Somlige Auktorer beskrifva såsom arter, andra såsom förändringar, tillkomna kanske endast af olika jordmån, 4 slags afvikelser. Också förekommer den på åker-renar, grushögar, i skugga och på våta ställen, större och mindre till vexten, med styf eller slak stjelk, stundom luden, stundom slät och glatt, med mer och mindre breda blad, än med trubbigt, än med spetsigt, tillslutit eller utstående blomfoder. Den som vexer i kärr, eller vid källor, är störst och mångårig, då deremot de öfrige förändringarne hafva årig rot; en omständighet, hvilken stadfästad genom anstäldta försök, kan vara tillräcklig för att skilja dem i 2:ne arter. Originalet för bifogade figuren är tagit i kärr.
— Hela sommaren finnes den i blomma, örtstjelken är trind, grenig och bladig. Blomklasarne äro enkla 1 slutet på stjelken, före utsprickningen (liksom hos flera af närgränsande slägten, t. ex. Heliotropium), tillbakaböjdt hoprullade, mångblommige, med blomstjelkar utan blomskärmar. Blommorna hysa ståndarna gömda inom blompipen; deras färg ombytes efter ålder, och är röd eller mer eller mindre högblå.
Boskapen undviker att äta denna vext, och i synnerhet den, som finnes å torra ställen. v. Linnéanser såsom dödande for fåren, den på våt jordmån vexande, men tillägger, att orsaken dertill torde igenfinnas i ställets natur der örten vuxit, emedan vexter blifva ofta skarpa och farliga, då de, i stället för torr, få fuktig jord.
— Dess örtblad, bultade och utvertes pålagda, sägas gagna mot rinnande ögon, då hetta och inflammation dertill är orsaken. Men egenskapen att, med ett involverande slemaktigt ämne, minska verkan af något retande, och således lindra plågan, tillkommer äfven de flesta andra till denna flock (plantas asperifoliae) hörande vexter.
— Blommans täcka och oskyldiga utseende har troligen helgat henne åt minnet af älskade föremål, och gifvit henne det namn, hon sedan lång tid tillbaka haft, såsom sinnebild af angenäma hågkomster. I älskarinnans hand har den ofta varit den blygsamma kärlekens första tolk, som förmodligen aldrig blifvit missförstådd. Denna plantas rättighet, att vara ett åt minnet af kärleken eller vänskapen helgadt offer, är utan tvifvel äldre än Penséens (penseez-à-moi, Viola tricol. N:o 44.) som äfven, ehuru hos oss mindre allmänt, har fått samma betydelse. Åt Svenska Allmänheten meddelar Svenska Botaniken denna blomma, mera som ett säkert original till afteckning, än som en utvald nyttig ört, och har velat sluta sin förstå Tom med en: Förgät-mig-ej.
Tab. — a. en pistill med sina 4 nakna frön. — b. en ståndare. — c. en öppnad blomkrona.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
