092. Nymphaea alba. Hvit Näckört.
Hvit Näckört. Näckblad. Näckblomma. Sjöblad. Sjöollon. Åkanna. På finska: Lumpehet. Pulpukat.
Bladen äro hjertlika och helbräddade. Blomfodret är 4:bladigt, mindre än blombladen. Ståndarne sitta på fruktfästet. Märket är flikigt.
Linn. Fl. Su. p. 183. Cl. 13. Polyandr. 1:gyn.
Liljebl. Sv. Fl. s. 216. Kl. 9. Mångmänn.
Murr. App. Med. T. 3. p. 532.
Pharm. Nymph. albae. rad. flor. semina.
Till detta slägte räkna vi, utom denna, 2:ne svenska arter med gula blommor, (N. lut. & N. minima) af hvilka den ena är sällsyntare och mindre än den andra, men bägge ha 5:bladigt blomfoder, som är större än blombladen. Alla tre arterna växa på mångåriga, tjocka, långa och knöliga rötter (ell. krypande örtstjelk med fina tråd. rötter) i kärr, insjöar och strömmar. Hvita Näckrosen, som ofta träffas dubbel, utkommer i Juli, öppnar sig kring kl. 7 f. m., då blomstjelken reser sig och lyfter blomman öfver vattenbrynet; vid pass kl. 4 e. m. tillslutes hon och nedsänkes åter till vattenytan. Honan är utan styl, och har stråligt ell. flikigt märke. Frukten är ett trubbigt bär, fästadt öfver blomfodret, med många frö. På den dubbla förändringen bli de inre blombladen småningom mindre, smalare och förbytas till ståndare.
Roten, (caul. rep.) är färsk hvit, torkad brun, lätt och svampaktig; smakar något bäsk och sammandragande, och derföre brukad jemte fröen någon gång mot rödsot, hvit fluss och dylikt; hvaremot vi dock äga bättre och säkrare medel. Och om icke roten af denna så väl som af den gula Näckörten, kunde torkas, malas och blandas med mjöl af säd eller bark till bröd, i hungerstid, såsom vid Narva är försökt utan skada, så skulle växten, ehuru ibland de medicinela, föga rekommendera sig i något afseende, och förmodligen i vår tid allraminst med dess fordom föregifna egenskap att qväfva ett visst begär, som menniskan, för sitt slägtes bestånd, torde göra bäst att bibehålla.
— Hvad Auktorerne berätta om gula Näckörtens nytta, torde äfven kunna sägas om denna; då skulle svin gerna förtära dess blad och rötter; syrsor (Gryll. domest.) och kakerlackor (Blatta orient.) utödas med röken af torkade växten, eller med roten stött och lagd i mjölk.
— Under Näckörtens blad och i dess skugga uppehåller sig gerna fisk. —
Tab. — fig. a Fruktämne eller nyss påbörjat fröhus, afskurit upptill. — b. en ståndare. — c. ett af de innersta blombladen som öfvergå ifrån blad till ståndare.
Tillägg, vol. 2:
Nr. 92. Näckörtens friska rötter brukas att gnida med i väggspringor och sängställen, äfven kokade i vatten, till fördrifvande af vägglöss.
Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
