091. Pinus sylvestris. Tall.

Se även 091. Pinus sylvestris. Tall. - 217. Pinus abies. Gran.

Tall. Fur. På Finska: Mändy. Honga.

Grenarne sitta i krans kring stammen, och Barren parvis eller 2 och 2 tillsammans, i början omgifne af en hinna synas de enkla.

Linn. Fl. Su. Cl. 21. Monoec. monadelph.
Lilj. Sv. Fl. s. 308, Kl. 11, Samkulle.
Patr. S. Hush. J. 1782 Okt. 62. 17L3 Apr.
Murr. Ap. Med. T. 1. p. 1.
Hjorter Alman. för åren 1743—44.
K. Vett. Akad. Handl. 1801. b. 1. Pini summitat, resina, toriones.

Det förnämsta af våra barrträd, Tallen, utgör stora skogar i Norden; trifves bäst på torr, bergaktig och sandig jordmån, hinner till 400 års ålder, som ses af ringarnas antal då trädet tvert afskäres. Gårtall med tjocka grenar och tvungen växt, samt Martall, som är lågstammig, hård och växer i kärr, äro förändringar. Dess gula mjöliga hanblomster och röda honor, sittande åtskilda vid grenarnas ändar, framkomma i början af Juni, då man äfven träffar små gröna kottar, och andra större fullväxta och gråbruna. Dessa sednare äro på tredje sommaren qvarsittande, men affalla gemenligen då emot hösten. Af hanblomstrens ymniga frömjöl torde något bruk kunna göras; då det nedfaller, af regnvatten sköljes tillsamman, säges ofta att det regnat svafvel.

— Frön sås om våren, och böra späda plantorna täckas med mossa för att bevaras mot köld och för mycket solsken.

— Trädets frodigare växt mot södra sidan, utvisar detta väderstreck.

Vi uppehålla oss här, så långt rummet tillåter, blott med det som om tallens nytta kan vara mindre allmänt bekant. Tallstrunt, grenarnas yttersta och nya vårskott, ämnen så väl till blommor som barr, innehålla mycket terpentinsämne, och äro således i synnerhet svett- och urindrifvande. De brukas ensamma på öl och dricka; eller kokas i vatten med tillsats af Malört, roten till Maskrosörten (N:o 4), mogna krossade enbär och syra (Rum. acetos.), hvartill efter kokning slås utpressad pepparrotssaft; af denna dekokt drickes 1—2 glas om dagen mot skörbjugg, blekpussighet, börjad vattensot, torrvärk, andtäppa m. m. Det kan förbättras till smaken med socker, håning eller mjölkvasla. Tallstrunt ensamt såsom Té kan ock drickas i samma sjukdomar. Utvertes gagnar dekokten till tvättning på utslag och mot klåda i huden. Inkokad dekokt till ett extrakt, liknar Peruviansk balsam.

— Yttre grofva Barken (flarn) strös finstött på djupa brännsår och utfallen ändtarm. Den hvita inre barken afflås bäst i Maj, bultas väl, torkas först långsamt, sedan hårdt i varm ugn, sönderhackas och males; på mjölet slås först varmt och sedan kallt vatten, för att, liksom på roste vid brygd, få rinna igenom. Detta torkas och förvaras till bröd, som genom blandning af sädesmjöl, Lingon, Blåbär m. fl. slags bär, äfven syra (Rum.), nässla, tistel m. m. ansenligen förbättras; hästar, kor och svin äta äfven ung söndermalen tallbark i sörpe, helst med litet sädesmjöl. Safven finnes om våren under inre hvita barken, och förtärd drifver den maskar och laxerar lindrigt. Trädet såradt intill veden utsvettar ett hartsämne, hvaraf terpentin och harts eller kolofonium kunna tillredas; terpentin brukas till salvor, och kolofonium i plåster. Terpentinspiritus tjenar att stryka på brännsår. Af kådig ved eller rötter, fås genom bränning i täckta gropar eller enkom byggda ugnar tjära, som är vidbränd terpentin, jemte något trädsyra, gummi och slemämne, hvarföre ock tjäran, men ej terpentin, till en del löses i vatten (tjärvatten). Svensk tjära värderas mera an andra länders. Mot rödsot har man nyttjat piller af tjära och vax, och mot binnikemasken en sked tjära och mjölk, lika mycket af hvardera, en veckas tid minst. Piller af tre grans vigt, beredda af konieörtens pulver och tjära, äro brukta mot skabb; man börjar med 2 st. om dagen och ökar en dagl. tills dosis blir 24 st; varma bad tillika, underhjelpa kuren. Af fårtalg och tjära hopsmältes becksalva, som kan läggas på bölder, sår och utslag i huden.

— Om på 2 libr. ell. qvarter tjära slås 2-3 kannor kallt vatten och detta omröres ¼ timma med trädkäpp och lemnas sedan ett par dygn, så är det klara som då afhälles, Tjärvatten, hvilket berömmes mot skörbjugg, elakartade sår, fistlar, reumatism, hosta, andtäppa, svårt utslag, och som preservatif mot koppor m. m. Tjäran bör ej till tjärvatten nyttjas mer än en gång. Genom öfverdrifvit beröm i början, synes detta medel hafva förlorat något af det anseende som detsamma med skäl tillkommer. Socker, muskotolja eller vin, förbättra smaken. Dosis är vanligen högst 16 uns eller ett par små glas på fastande mage om dagen; vid envisa tillfällen ges mera, men åt barn mindre; det höjer pulsen, drifver svett och urin.

— Af väl kokad och flitigt omrörd tjära beredes Beck, som drar och rodnar huden, borttager liktornar, stillar plågan i höftvärk, lägges emellan skulderbladen mot svagt bröst, tillägges i plåster och användes till så kallad beckmössa vid skorf eller onda sår i hufvudet, hvilket sednare sätt dock är grymt och omenskligt.

Tab. — fig. a. b. ett förstoradt fjäll på ett honhänge. Inom hvart sådant fjäll sitta 2 honor, i början utan särskilta eller synliga pistiller, men med ett enda gemensamt märke, som ännu synes på fullmogna kottfjäll. Honornas fruktämnen tillväxa efter befrödningen och förvandlas slutligen till de vid fig. d tecknade 2:ne vingade frön. — c. ett förstoradt hanhänge, skildt från de öfriga.

Tillägg, vol. 2:

Nr. 91. Tall. Hr. Dallinger i sin Vollständ. Gesch. des Borkenkäf., Fichtenkrebs. &c. 1798, råder att hålla tallskogarna rena och fria från vindfälle, stubbar och träd som ruttna, till förekommande af vissa Insekter (Bostrichi), som skada tallarna. Likväl torde Hr. Heldenbergs tänka, att dessa Insekter kunna endast anses som en följd af tallträdets förtorkande och ej såsom orsak dertill, vara mera sannolik.

— K. Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1789. s. 93. Af färska rättklufna tallträd har en Bonde på Gottland klyft tunna spånor, hvaraf han snott tag eller rep.

— Fl. d. Wett. Hanmjölet, som för all boskap skall vara skadligt, och som så ymnigt vid tallens blomning finnes kringströdt omkring träden, tros kunna på Apoteken nyttjas i stället for Lycopodie mjöl (Nr. 59.).

— Enligt Suckow skall utspädt tjärvatten kunna med fördel nyttjas vid garfverier och efter Dambourneys uppgift, kan barken nyttjas till brun färg.

— I en disp. under Kalms inseende af Cavander om Sagu Socken, s. 25. 1753. 4:to, beskrifves sättet, att af tall- och grankåda bereda tvål eller såpa, samt att med tillblandning af sådan kåda bespara talg vid ljusstöpning. Kådan rensas, lägges i en gles påse, kokas i vatten till dess kådan utsmält och flyter ofvanpå, då den afskummas. I god stark lut kokas sedan denna renade kåda, i stället för talg, och om litet salt tillägges tjocknar den; färgen blir väl mörk, men om såpan endast nog uttvättas ur kläderna, skola de dock blifva ganska rena och hvita deraf.

— Alla arter af detta slägte ge harts eller terpentin; men den egentliga terpentin, som i handel förekommer, tages af södra Europas Pin. picea, ell. Pistacia Therebint.; deremot fås den mesta tjäran af vår Tall, som derföre förtjent namnet Pin. picea.

— Så kallad tuggkåda, bruklig i synnerhet i Dalarna, hämtas af Gran (Pin. Abies).

— K. Lifmed. Hr. Dr. Westring har funnit trädets mellanbark, i medicinskt afseende, ofta lika så verksam, som den så kallade Kungs-kinan.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.