059. Lycopodium clavatum. Matte-Lummer.
Se även #59, Matte-Lummer, Lycopodium clavatum - #95, Plattlummer, Lycopodium complanatum - #119, Lyslummer, Lycopodium selago.
Matte-Lummer. Mattegräs. Kalfrefvor. Kalfmossa. Vispmossa. — Kragefod. Kråkefod. Kråkefiit. Loenkråkefod. Kråkefodmoos. Lunsegräs. Räve. Reverjamme.
Stjelken refvig; Bladen spridde, ändade med hårlik spets. Trinda ax, 2 på hvart skaft.
Linn. Fl. Su. p. 375. Cl. 24. Cryptogamia, musci. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 392. Kl. 16. Lönngifte mossor. —
Retz. Fl. oec. s. 432. —
Veckoskr. f. Läk. o. Naturf. 6. B. s. 176. —
Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1803. —
Murr. App. Med. T. 5. p.486. —
Pharm. Musci clavati herba. Lycopod. Semina.
I skuggrika, fast icke sidländta, skogar finner man icke sällan marken klädd emellan blåbärsris och mossor med flera alnars långa refvor af Matte-Lummern, som med sin grönska gör ett icke obehagligt afbrott för ögat. Lummerslägtet, som man, i brist af säkrare kunskap om fröredningen, fört till mossorna, är ännu ibland de vextarter som bry Botanisten. Den synes ännu insvept i den skymning, som för icke lång tid sedan omgaf mossornas familj. Man har väl hos somliga af Lummens talrika arter trott med ett slags visshet finna organer för särskilta kön (Lycop. denticulat.) Men man saknar ännu denna överensstämmelse hos de flesta och äfven hos Matte-Lummern, på hvilken man hittills icke kunnat se annat än ett slags ax, hvilka inom sina fjäll äga ensama 2skaliga hyllen fyllda med gult mjöl, hvilket vi anse såsom dessa vexters egentliga Pollen.
Detta mjöl kan knappt blandas med kallt eller varmt vatten, utan, lagdt deri, betäcker dess yta liksom med en torr och mjuk hinna. Genom långsam sqvalpning sjunker en del till botten. Kastadt öfver ljuslågan flammar det likt krut, men med mindre fräsning. På eldkol sprider det endast rykande ett vaxlikt starkt os, och slutligen svartnadt uppbrinner utan flamma. Det är således af en mycket brännbar natur, och enligt gjorda rön, likt frömjölet hos andra vexter, ett rått vax.
— Genom kemisk åtgärd har man deraf erhållit en rigtig vaxolja. Mjölet får man utan mycken möda; då axen samlas i Augusti och September och på varmt ställe torkas, hvarunder mjölet utfaller, i Ryssland sker detta sorgfälligt för utrikes utförsel.
Utom det välkända bruket af detta mjöl vid Lusteldars formerande, eljest en Persisk uppfinning, är det icke mindre bekant under namn af maskmjöl, såsom medel för hudlöshet, då stället dermed pudras. Allmännaste bruket deraf på Apteken är till pudrande af piller. Man har och i sednare tider funnit det icke overksamt i den stranguri, som anfaller barn under svår dentition; då till 2 drakmer af mjölet blandas vatten och sirap, hvaraf ½ matsked gifves hvarann timme. För äldre personer är samma medel rekommenderadt i stenplågor, och stranguri af hemorroider m. m. 2 drakmer af mjölet blandas med 11 uns källvatten samt 1 ½ uns sirap; dosis är en matsked äfven hvarannan timme.
De refviga bladbetäckta stjelkarne, som äfven kalfvar och kor icke försmå tidigt om våren, äro också användbara. Sammanflätade utgöra de, ännu färske, ganska tjenliga dörrmattor. Man påstår att en qvast af denna vext, hängd i vinfat, skall kunna förbättra det i jäsning komna vinet. Men i synnerhet anmärkningsvärdt är bruket af vexten för den rysvärda Polska martofvan (Plica polonica). I detta fall nyttjas utvertes en dekokt af Matte-Lummer och Arnika (Arnica montana), hvilken äfven dagligen drickes. I Gallizien använda bönderne mot rasande hundars bett, invertes och utvertes Dekokten på Matte-lummer, tillika med ett träd som tros vara Idgran (Tax. bacc), i anledning hvaraf flera lyckliga försök af Hillebrandt blifvit gjorda. Dekokten uppgifves äfven som ett medel i Cardialgie, också den blodspottning, som kommer med kräkning från magen. Om ull, väl renad eller yllegods kokas ett par timmar i rent vatten med Matte-gräset, som bör vara fint söndermalit, till nära dubbel vigt emot godset, sedan torkas utan afsköljning, och omsider kokas i vatten med 1 uns brun bresilja mot godsets vigt; så erhålles inom en kort stund vacker blå färg (Westring).
A. b. fjällen på axen emellan hvilka kapslerne (c) sitta. — d. ett blad i nat. storlek. — e. detsamma förstoradt.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
