153. Saxifraga granulata. Knölig stenbräcka.

Knölig stenbräcka. Hälsknoppar. på F. Papelo-juuri.

Roten är knölig. Rotbladen äro njurlikna, flikiga och äga Bladstjelkar. Örtstjelken är grenig, växer rak, med Blomvippa i toppen och fruktämnet till hälften under Blomfodret.

Linn. Fl. Sv. p. 143. Cl. 10. Decandr. 2:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 169. Kl. 7. Tiemänn. 2:qvinn.
Murr. App. Med. T. 3. p. 355.
Pharm. Saxifragae albae. Herba. Semen.

På torra ängar, backar, tak och ibland gräs växer denna ört allmän och börjar blomma i Maj ell. Juni; dess rot är mångårig, mjölig och bäskaktig. lökaktig, ibland stor som ett litet Kersbär, sammansatt af flera små runda, hvita, ulliga rötter stora som Hampfrö, och omgifna med flera hinnor; och kallades fordom för sin likhet med frö på Apoteken Semen. Örtstjelken är trind, hårig, bladig och liksom bladen något klibbig och saftig. Örtbladen äro, de öfversta, lansettlika, de nedra inskurna och nästan utan bladstjelkar. Blomfodret upprätt, försedt med hår och små körtlar. Blombladen äro omvändt äggformiga, och ådriga; inflyttad i trädgårdar på god jord blir blomman dubbel.

— Stenbräckslägtet har 5:klufvit kvarsittande blomfoder, 5 blomblad och ett 2:hornadt Fröhus af ett rum för många frö, öppnande sig mellan hornen. Naturl. örtflocken kallas Saftiga växter (Succulentae plantae).

Utom namnet Stenbräcka, öfversatt ifrån det Latinska, har växten ingen egenskap, som ger anledning att i densamma söka ett botemdel mot Stenpassion. Smaken, som v. Linné funnit stickande och skarp, lofvar ej heller mycket i andra afseenden. Emedlertid ätes den, då getter undantagas, icke af boskapen, hvilket ger tillkänna att den till sina egenskaper är olik med foderväxterna i allmänhet, och kunde derföre förtjena att genom anställda försök blifva närmare till sin kraft och verkan bekant. Växten innehåller färgämne, enligt Assess. Rafns uppgift. Efter 3 timmars betning med Alun och Vinsten kokas godset med den under blomningen samlade örten, hvaraf det får en stark olivgul färg; om Jernvitriol och Vinsten sedan tillägges i färgsoppan, får godset efter förnyad kokning, stark grå, i gult fallande färg; omröres godset slutligen i ljumt Vitriolvatten, blir färgen mörk oliv.

Tab. — fig. a. fruktämne eller fröhuset i sin början. — b. fröhus i naturlig storlek.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.