152. Potentilla anserina. Gås-potentill.

Gås-potentill. Gåsört. Silfverört. På F. Hanhenjalka.

Örtstjelken är krypande. Bladen ojemt penntaggade, med aflånga, sågtandade, inunder hvitludna småblad. Blomsstjelkarne äro enblommiga.

Linn. Fl. Sv. p. 176. Cl. 12. Icosandr. polygyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 204. kl. 8. Tjugemänn. mångqvinn.
Murr. App. Med. T. 5. p. 135.
Pharm. Anserinae l. Argentinae Herba.

Gåspotentillen blommar i Juni, växer med mångårig rot, som af svinen begärligt eftersökes på fuktiga ställen, utvisande källådror och har silkesglänsande silfverhvita blad då jordmånen är leraktig, men gröna då den är sandblandad och torr; den träffas allmän vid vägar och ibland vidjebuskar. Dess örtstjelkar utbreda sig vidt, slå rötter, äro röda, håriga och bladiga. Bladen äro ojemt penntaggade (interrupte pinnata), ell. småbladen sitta ej ständigt midtemot hvarannan och äro olika stora. De enblommiga ensamma blomstjelkarne utgå från örtstjelken vid något bladfäste. Blomfodret är inskuret och silkesglänsande. Blombladen guldgula. Potentillslägtet äger 10:klufvet blomfoder under frukten; 5 blomblad; nästan runda, nakna och något skrofliga frö, sittande på ett litet saftlöst fruktfäste. Dess naturliga örtflock kalla Botanisterne Senticosae pl:ae, hvilka alla anses såsom sammandragande, och äro troligen nyttiga vid garfning.

Det förråd på läkmedel som växtriket meddelar, är synnerligen rikt på sammandragande ämnen, hvarföre ock Läkaren har tillfälle att ibland dem göra ett urval samt behålla de bättre och förkasta de mindre tjenliga och overksammare. Deraf har händt, att denna och flera andra kommit tid efter annan i förgätenhet. Likväl är denna icke alldeles oskicklig att hämma alltför starka uttömningar, härrörande af tarmarnas slapphet; och Tournefort berömmer den kokad i kräftsoppa mot hvita flussen. På Arkiat. v. Rosensteins tillstyrkan har dekokten på örten med stor fördel blifvit nyttjad mot sådan lungsot, som hos en 40:årig man kom efter inflammation i bröstet, under upphostning af var, afmagring och en påbegynt bulnad, som utvertes redan var synlig emellan 2:ne refben. Generaldir. och Kommend. af Acrel och Assess. Bergius anföra äfven bevis på växtens nytta. Såsom dekokt, eller té, eller ock saften af stötta och pressade växten, kan den bäst användas. Roten skall i Skottland och Irland nyttjas till mat efter Sloanes uppgift; men som roten är liten, synes mödan vid dess samlande vara illa betalt.

Tab. — fig. a. frö; qvarsittande på fruktfästet inom blomfodret.

Tillägg, vol. 3:

Nr. 152. Gåspotentill. På f. Ruusenruoho.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.