081. Tanacetum vulgare. Renfana.

Renfana. Battram. Däsmegräs. Ölgräs. På Finska: Pietarruoho.

Bladen äro parbladiga: småbladen inskurna och sågtandade.

Linn. Flora Su. p. 284. Cl. 19. Syngenes. polygam. superfl.
Liljebl. Sv. Fl. s. 354. Kl. 15. Svågrar.
Murr. App. Med. T. 1. p. 130.
Pharm. Tanaceti Herba, Flores, Semina.

Växten är mångårig, och icke synnerligen sällsynt på åkerrenar, vallar och vid diken; stundom växer den alnshög och deröfver. I Juli ell. Aug. månader blommar den, och har blomfodret halft klotrundt, med på hvarann liggande trubbiga fjäll eller små blad. Diskblomstren äro mest 5klufna, och Strålblomstren, eller de i kanten sittande, som endast äro honblomster, äro något utdragna och 3klufna. Fröna äro hinnaktigt kantade, och fruktfästet bart.

Renfanans starka lukt och bäska smak gifva växten redan i förväg ett rum ibland nerf- och magstärkande, lösande, svettdrifvande och maskdödande medel. Erfarenheten har besannat detta, under bruket af infusion, dekokt, extrakt, olja, m. m. af växten. Stundom laxerar den lindrigt, eller ock drifver svett eller urin; men stundom ökar den ingen uttömning: den kan gifvas i vatten, mjölk eller vin. Såsom starkt té, druckit till ett qvart. morgon och afton, ett års tid, har den botat gikt, och såsom dekokt, eller ock pressade växtsaften till ett par uns i dosis, har den gagnat i svag kroppsställning (kachexi), frossor och vattensot. Åtskillige af växtens delar ingå i maskmedel, och till lavement emot springmaskar kokas Renfana i mjölk; destillerad olja strykes på magen, för att lindra barns maskplågor: några droppar deraf drypas äfven på piller eller pulver emot mask. I pulverform ges Renfana mot maskar till 1-2 qvintin morgon och afton, några dar å rad, och sedan laxermedel. Fröna, ehuru brukliga, äro dock sämre än vanligt maskfrö (Sem. Santon.). Hysteriska fruntimmer må ofta väl af blommorna i pulver, till 1 drakme i dosis, och emot afstannade eller oordentl. regler brukas de i Norrland. Såsom fördelande och värkstillande användes växten i kryddpåsar på svullnader och på magen. Blommorna, lagda på brännvin eller extraktet, i förening med malört, anses såsom magstärkande medel. Somlige nyttja hackade späda blad i pannkakor. Med Renfana kan också färgas grönt. Om kött gnides med växten, eller inlägges deri, skall det längre än annars kunna motstå röta.

På Tab. ses ett diskblomster förstoradt.

Tillägg, vol. 2:

Nr. 81. Renfana. Kokas i mjölk och ges åt barn, som plågas af mask, skedbladsvis; så väl af Allmogen i Finnland efter Hr. Prof. Hellenii anmärkning, som äfven i andra landsorter.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.