082. Reseda luteola. Vau.

Vau.

Bladen äro lansettlika, helbräddade och platta. Blomfodret 4deladt. Blombladen 3:ne, flikiga. Fröhuset öppet, med ett rum för många frön.

Linn. Flora Su. p. 162. Cl. 11. Dodecandr. 3:gyn.
Liljebl. Sv. Fl. S. 218. Kl. 9. Mångmänningar.
Vett. Ak. Handl. 1755. qvart. 4.
Patr. S. Husb. Jurn. 1787 Febr. s. 219.
Scheff. Kem. Föreläsn. 2 Uppl. s. 481-4. - - Om Vejde, Krapp - - Vau af E. S. S. Ups. 1763.

I Skåne och vid Kalmar växer Vau vild, och förtjenar visserligen att odlas allmännare än hittills skett inom Sverige. Dess rot är årig, och trifves väl på torra och teml. magra ställen. Stjelken är alnshög; bladen ha merendels en liten tand på hvar sida vid basen. Af blombladen är det öfversta eller det udda bladet större och 4 eller 6 deladt; de öfriga 2 äro lika stora och oftast 3-delade.

— Ibland hemtamda djur ätes Vau endast af får, dock ej gerna.

Såsom färgväxt är Vau af mycket värde. Med den kan förnämligast gul färg, som är beständig och klar, sättas på ylle, silke och bomull. Yllegods afkokas först med kli, och betas sedan i vatten, hvari ¼ alun och ½ vinsten i vigt emot godset är upplöst, och detta kokas ett par timmar. Sedan uppkokas rent vatten, hvari af torkade örten, till vigt en lika eller något mindre än godset, lägges; kärilet eller kitteln lyftes då genast af elden, och lemnas täckt med lock att stå öfver natten: morgonen derpå låter man denna färgsoppa uppkoka, och sedan den något fått sätta sig, afhälles det klara, hvari det förut betade yllegodset inlägges och vändes flitigt. Med tillsatser af kalk och lutsalter, kan väl färgen förhöjas, men den blir också för syror ömtåligare och mindre beständig. Men igenom olika betningar och tillblandningar af t. ex. alun, koksalt salmiak, tennsolution m. m. fås med Vau åtskilliga särskilta färger, som mer eller mindre afvika från den gula.

— Silke betas utan kokning i tennsolution, som består af 4 delar skedvatten, 1 del koksalt och 1 del godt tenn, hvilket löses i skedvattnet öfver lindrig eld och mättas med vinstens-kristaller; i denna upplösning lemnas godset 24 timmar, då det upptages, sköljes och kokas vid pass ½ timma med Vau, till vigten inemot lika med godset, hvilket får vacker och stark halmgul färg. Man kan också beta silket först i alun, sedan koka det i tvålvatten, och ändteligen lägga det i ljumt afkok på Vau, med tillsats af litet pottaska och orlean (en degartad massa, som göres af frön till Bixa orellana).

Tab. — fig. 1. en förstorad blomma — a. öfra blombladet — b. blomfodret, och — c. blombladen, som sitta på sidorna — d. nedra blombladet. — fig. 2. samma blomma, som vid fig. 1, men utan ståndare och blomblad — e. håningshus — f. pistillerna eller fruktämnet — fig. 5. fröhus i naturl. storlek.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.