112. Triglochin maritimum. Hafsälting.

Se även #111, Kärrsälting, Triglochin palustre.

Hafsälting. Saltgräs.

Fröhusen äro äggformiga, med 6 rum för fröen. Bladen bredare och liksom köttfulla.

Linn. Fl. Su. p. 120. Cl. 6. Hexandr. 3:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 147. Kl. 6. Sexmänn. 3:quinn.
K. Wett. Ak. Handl. 1742. p. 147.

Hafsältingen har många egenskaper och kännemärken lika med Kärrsältingen, men äfven tillräckliga för att utgöra en egen art. Sådana äro, utom de redan anförda, att bladen äro något bredare och liksom köttaktiga; blommorna sitta tätare på axet, som är långt, och hela växten är större. På hafstränderna, i synnerhet af Nordsjön, är dess egentliga hemvist; men den växer äfven annorstädes, såsom vid foten af Lappska Fjällbergen, vid Upsala, på ängar och fl. st. Roten är mångårig, och blommorna utspricka ifrån Juni till Augusti.

Hvad som anfördes om Kärrsältingens nytta i hushållningen, såsom boskapsfoder betraktad, kan äfven sägas om denna, och i fall denna är till smaken mera salt, så torde kreaturen äfven derföre lockas att begärligare äta den. Båda arterna smaka salt och utmärka sig såsom förträffliga foder, både begärliga och helsosamma för Boskapen, och får deras kött deraf en angenäm smak.

— Det berättas att Sältingens frö skola i Österbotten nyttjas till brödämne i hungerstid; men det är icke bekant, om båda arterna dertill användas eller om endera har företrädet. På fuktiga ställen der nästan inte annat kan växa, borde Sälting, och med största förmån denna art, odlas. Den föröker sig hastigt, så väl om rötterna planteras, som med frö, endast plantorna fredas för kreaturen.

Tab. — fig. a. förstor. blomma — b. en dylik utan blomblad; med synliga ståndare, af hvilka de yttre som sitta nedanföre, äro något förtorkade, emedan de släppt frömjölet — c. axtoppen med mogen frukt, i naturlig storlek — d. ett förstor. fröhus — e. ett fröhusrum, förstoradt. * * förenade visa de axstjelkens längd.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.