Vårens vilda skafferi.
Nu när snön smälter börjar de första vilda grönsakerna titta fram. Det är rätt gott med sparris av mjölkörtsskott, spenat av små nässlor, och sallader med vårens första maskrosblad!
Mjölkörten (Epilobium angustifolium) skjuter gröna skott med en tofs blad i toppen. Andra växter kan också se ut som små uppochnervända kvastar, men endast mjölkörtens blad går uppåt i en spiral. Mjölkörtens stjälkar kan också vara rödaktiga. Plocka mjölkörtens skott när de är 15-25 cm höga, koka dem i saltvatten, och servera som sparris med en god sås.
Du kan känna igen små nässlor på att de bits, fast de inte är fullt lika aggressiva som fullvuxna plantor. Använd handskar och klipp av nässelskotten med sax när de är 15-30 cm höga. Om du tar en lie till ditt nässelställe kan du skörda färska unga nässlor nästan hela sommaren. Och du behöver inte oroa dej alltför mycket om en enstaka vitplister (Lamium) hamnar i nässelkorgen - den är också ätlig. Nässlorna förvälls tills stjälkarna är ljusare än bladen (det tar ca 5 minuter), varefter du kan hälla av vattnet och skära örten i bitar. Tillred sedan som spenat, eller blanda t.ex. i bröddeg, potatismos, soppor och stuvningar. Om skörden är extra stor kan du frysa in förvällda hackade nässlor för kommande behov - du får kanske 1 dl per liter plockade skott.
Maskrosor känns igen på att blomstjälken är ihålig, och på att det endast finns en blomma per stjälk. Den vita saften av maskros kan användas till kortvariga "tatueringar" - de syns först efter en dag eller så, och försvinner från skinnet några dagar senare. Från kläder (jeans, t-skjortor) försvinner maskrosfläckar inte alls, så ha inte på finkläder när du är ute efter maskrossallad.
Maskrossallad, ja, god är den: till färska sköljda rivna maskrosblad kan du t.ex. fräsa bacon och brödtärningar tills de är knapriga. Du kan också göra ett slags grekisk maskrossallad: blanda i litet oliver, lök, och fetaost. Eller en fruktvariant: sätt till äppel, appelsinskivor och valnötter. En god fransk dressing, en gräddfilssås med salt och peppar, eller en senapssås passar mycket bra till dessa sallader.
Om du vill ha mildare smak (maskros är besk) kan du späda ut din sallad med vanliga salladsblad, eller fortsätt med vilda linjen och gå ut och plocka t.ex. blad av vitplister, kirskål (Aegopodium), mjölkört, svarta vinbär, och harsyra, eller blommor och blad av daggkåpa (Alchemilla).
Maskrosens knoppar är inte fullt så beska som roten, och båda kan smörstekas: skölj roten, skär i mindre bitar, fräs i smör eller olja. Ta bort stjälkbitar från knopparna, fräs i smör eller olja. Gott!
Svarta vinbär kan rekommenderas i andra kulinariska sammanhang - ta vara på knopparna när du beskär dina buskar, de ger en god mjöd. Unga blad är goda i fruktsallader, på smörgåsar, eller som te.
Senare på sommaren kan du göra sirap av diverse vilda örter. Plocka t.ex. några liter färska gran-, tall- eller enskott (kom ihåg att fråga markägaren om lov först), eller plocka stora buketter av maskrosor och vrid de gula blommorna ur blombottnen. Täck hälften av blommorna eller skotten med vatten, låt koka på låg värme i 10 minuter, sila, sätt till resten av blommorna eller skotten, låt igen koka i 10 minuter, sila. Väg vätskan, sätt till lika mycket socker och låt koka under omrörning tills du har en sirapsartad konsistens. Maskrossirap smakar lite nötaktig, med en aning vaniljsmak, medan gran-, tall- och enskott ger en fin skogssmak. Örtsirap kristalliseras i kylskåp om den förvaras länge, men den förblir flytande i frysen. Gott på glass och i te!
Henriette Kress
örtterapeut
(publicerad i Vasabladet den 16 april 1999)
