Vårsaffran.

Botanical name: 

Crocus vernus, All. Tyskl. Safran. Engl. Saffran. Frankr. Safran.

Historik.

Bild 20. Vårsaffran. Om denna till familjen Ensatae (svärdsliljorna) hörande växt berättas följande:

Det var en gång, som alltid sagor börja, en ung och vacker yngling, vilken så till ytterlighet älskade en viss nymf, Smilax, att han på grund av denna sin otålighet förvandlades till en Crocusblomma. På detta sätt har växten tillkommit.

Smilax, vilken kvarlämnades i största sorg och bedrövelse, föredrog sedermera att antaga tårpilens utseende och levnad.

Nu veta vi varför densamma alltid stirrar så sorgset och medlidsamt ned på oss människobarn, när vi någon stilla sommarkväll svärmar under dess hängande grenar. Kanske är det då avund, som sätter de små fina bladen i dallring? Man skulle kunna tro detta. Eller är det månne en sakta framviskad varning; var på din vakt och låt dig ej fångas av stundens sällhet?

Crocusväxten har tjänat våra förfäder både som krydda, medicin och färgmedel, dessutom till prydnad.

Harpesträng ansåg densamma kunna hela sår, därtill verka som sömnmedel. Kammecker har offrat hela sju sidor i sin trädgårdsbok för en kulturbeskrivning om äkta saffran.

Den, som önskar närmare lära känna crocusformerna, vilka ej äro fåtaliga, hänvisas till ett på engelska utgivet arbete: A. monograph of the genus Crocus, författat av G. Maw, London 1886.

Saffran har i alla tider varit en dyrbar krydda, av vilken endast små mängder köpts åt gången.

Törneros säger om Shakspere's länstol att den blev såld lodtals som saffran.

Utseende.

Crocusväxten är så allmänt känd att en ingående beskrivning ej tarvas.

Här påpekas endast en sak, vilken förf. veterligen ej finnes anförd inom litteraturen.

Det synes som om i allmänhet den vitblommande crocusen har blommornas märken stående högre över ståndarna än vad fallet är hos andra färger. Dessutom hava märkena hos denna sort en betydligt skarpare rödgul färg. Aromen är även mera framträdande.

Crocusen kommer tidigt om våren, ibland redan innan vintern är slut. Det är ej någon ovanlighet att se blommande crocus stelfrusen.

Odling.

Någon egentlig odling kan man väl knappast tala om.

För övrigt borde kanske denna växt helt lämnas åt sidan, då vi nu inom kort få saffran i handeln.

Dock, såsom varande ett ypperligt surrogat och ett även i goda tider lämpligt utdrygningsmedel, har förf. låtit alla betänkligheter fara.

Knölarna sättas om hösten i gräsmattor och stenpartier, där de fortleva flera år.

De böra ligga 5 cm. under jordytan. Tarva under hela året ej den ringaste tillsyn eller skötsel, med undantag av skörden. Denna verkställes då blommorna öppna sig. Med tummen och pekfingret avnypas pistillernas rödgula märken.

Pistillmärkena eller saffran samlas i en skål. När skörden är avslutad utbredes saffran tunt på ett fat eller dyl. och torkas sakta, varvid hög värme undvikes.

Under crocusens blomningstid bör man varannan dag företaga skörd, enär ej alla blommor slå ut samtidigt.

I och för utdrygning kan man låta ståndarna medfölja.

Användning.

Bristen på äkta saffran gjorde förf. uppmärksam på detta surrogat, vilket vid en närmare undersökning visade sig vara av större värde än sådana i allmänhet.

Pistillmärkena, och om man så vill ståndarna, från 100 st. blommor, giva till 1 hg. deg, i färg och smak, om ej fullt jämförlig med äkta saffran, dock någonting ditåt.


Kryddor och kryddodling, 1919, skriven av Pehr Boierth.