Åbrodd.
Artemisia Abrotanum, L. Tyskl. Eberraute, Staubwurtz. Engl. Maiden's ruin. Frankr. Abrotane.
Historik.
Denna växt är åldrig och förekom redan i det gamla Rom. Den mäktiga stadens gårdsplanteringar innehöllo ofta små samlingar av väldoftande örter.
Åbrodd åtnjöt fordom anseende som medel mot avfallande hår ävenså mot »dökött» i sår. Harpesträng har även rekommenderat växtens blad stötta i ättika till sådana, som tala i sömnen.
Bland kyrkkryddor intog åbrodden hedersplatsen i landets norra delar, antagligen med anledning av sin härdighet.
Den borde benämnas Nordens lavendel, ett namn, vilket är växten värdigt.
Åbrodden är mycket allmänt planterad och återfinnes ofta vid torp och bondstugor. När helgdagskvällen kommer, gå dess invånare ut i täppan och bryta kvistar av denna doftrika växt, vilken framkallar en förnöjsamhet värd att uppskattas.
En dyrbar parfymflaska, inköpt i en vanligen av lyx prålande affär, bereder ej tillnärmelsevis den verkliga naturvännen samma tillfredsställelse.
Johan Ahlichs benämnde växten spansk cypress, säkerligen därför att den härstammar från Spanien.
Utseende.
Åbrodden är buskartad men ställes endast i gruppen halvbuskar.
Bladen äro smala och påminna om barr, ehuru de äro särdeles mjuka. Höjden varierar allt efter växtplatsen.
I norra delarna av landet fryser den ned oftast intill marken, varför växten därstädes endast bliver 30 à 50 cm. hög.
Däremot i Sydsverige synes stundom Åbrodden meterhög.
Graf von Silva Tarouca upptager även fyra andra former.
Växten tillhör familjen Compositae.
Odling.
Trivs och frodas i vilken jord som helst blott ogräset hålles borta.
Förökas genom delning och sticklingar. Odlas för sin väldoft samt till prydnad. Till små låga infattningar är den även möjligen passande.
