Spansk körvel.
Myrrhis odorata, Scop. (Scandix odorata, L.) Tyskl. Süssdolde. Engl. Great Chersil, eller Sweet Chervil. Frankr. Cerfeuil d'Espagne.
Historik.
Har månne namnet någonting att göra med växtens hemland? Ja, för visso. Om den numera förekommer vild eller rättare förvildad inpå våra husknutar, har den dock sin ursprungliga hemort i Spanien.
Sötkörvel och Aniskörvel äro två andra namn, som dock sällan användas.
Växten spåras till de gamla klosterträdgårdarna, där den odlades för sina medicinska egenskaper, vilka även nutidens läkare uppskatta.
Finnes för övrigt upptagen i direktör Gustaf Lind och apotekare Nils de Verdiers bok om medicinalväxter.
Utseende.
Är mycket storväxt och kan bliva över en meter hög. Blommorna äro vita. Bladen äro synnerligen stora, ända till tre gånger parbladigt delade samt mjukhåriga.
Frukterna bliva 2 ,5 cm. långa och vid full mognad till färgen glänsande bruna.
Tillhör familjen Umbelliferae och är flerårig.
Hundrafrövikten är 0,91 gr.
Odling.
Förökas genom frö, men erhålles sällan grobart sådant från våra fröhandlare, beroende av den korta tid fröet är livskraftigt. Grobarheten sträcker sig till endast två år. Efter ett år är fröet praktiskt taget vanligen odugligt.
Delning tillgripes oftast.
Planteras på en halv meters avstånd från varandra i ett öppet läge, där jorden ej är allt för mager.
Skördas ej som krusig körvel, utan tilllåtes växten gå i blom. Sedermera avskäras stängtopparna så att med varje blommande sådan ett par blad medfölja, detta vid odling som medicinalväxt.
Till krydda användes endast bladen.
Användning. Den fleråriga körvelns blad äro ej alls oävna som krydda i ölsoppa (ölsupa, dricksvälling). Anrättningen får därigenom en särdeles god och fin smak.
