Salvia.
Salvia officinalis, L. Tyskl. Salbie. Engl. Shop Sage. Frankr. Grande Sauge.
Historik.
Salevia och Luktebla äro ortnamn och som sådana mindre använda.
Känd redan under den klassiska forntiden. Namnet salvia anses med säkerhet härleda sig från det latinska verbet salvare, vilket betyder att göra frisk eller bota. I Frankrike odlades salvia i ganska stor utsträckning under Karl den stores tid, ofta även som krydda. Att den haft en mycket stor vänkrets bevisar gamla skrifter. Galenius säger: »Hwi bliffuir mannen döder mäden salvia växer i yrtegården.» Följande latinska citat torde även tala för växten: »Salvia confortat narwos manumque tremores Pellit et ope sua febris acuta fugit.» Febris acuta motsvarar kallsot eller kallbrand, förmodligen detsamma, som vi benämna blodförgiftning. Det påstods även att senorna gjordes starka genom gnidning med salviablad. Örtkännaren Johan Palmberg rekommenderade även salvia som ett utmärkt hårfärgningsmedel. Kammecker skriver: »Salvia är en övermåttan nyttig och hälsosam ört. Chineserne och Japanerne älska mer denne Örten än alt det bästa The de hava, fördenskull giva de Hållendaren altijd tredubbelt The igen mot denna Örten när de honom tit föra och undra högeligen på det Europeiska Folket at de byta mot deras The önskande ingenting högre än at denna Örten ville växa uti deras Land så skulle de bliva odödlige.» Längre fram fortsätter samme förf. »I anseende till den otroliga Nytta, som denna Örten med sig haver och många tusende gillat och god funnit, skulle jag råda dem, som intet kunna vara utan The, vilket otroligt förskämmer magen och giör händer darrande at i stället dricka The av Salviea-Blad, som både penninge-Pungen och hälsan styrker i det de kunna sig sådant The sielva skaffa utur våra Trädgårdar för långt bättre prijs, än det utländska Thet, som understundom är utblandat med förskämde och tillförne kokade Blad.»
Som synes kunde även våra förfäder ivra för sitt land och för vad som med fördel kan produceras hemma.
Utseende.
Blommorna äro blåvioletta. Bladen som unga filtludna, till färgen gråa och på undre sidan intryckt punkterade. Växten är en halvbuske, vilken som äldre bliver intill en halv meter hög. Tillhör familjen Verticillatae.
Hundrafrövikten är 0,78 gr.
Hemland södra Europa.
Odling.
En gång planterad står salvian flera år och tarvar endast den för dylika växter erforderliga skötseln. Kan mycket väl uppdragas genom frö. Förökning sker även medelst sticklingar. Sker sådden direkt på kalljord, dröjer det omkring en månad innan groddarna visa sig. Sådd i bänk, under april månad, går utvecklingen raskare. Lämpligt avstånd för plantorna, såväl mellan raderna som i raden, är 30 à 40 cm. Har man endast fä exemplar i odling torde ett avsevärt mindre utrymme vara tillräckligt.
Grobarheten varar 3 à 4 år.
Användning.
Salvia, huru märkvärdigt det än tyckes, har haft namn om sig att vara en för finare kök betydelsefull krydda. Vid stekning av sjöfågel, särskilt vildand, äro salviablad utmärkta, enär de borttaga den traniga smak, som ofta vidlåder sådant kött. För övrigt är salvia ej någon dålig krydda utan kan med fördel nyttjas till många andra anrättningar.
Har betydelse som medicinalväxt.
