Pimpinell.
Poterium sanguisorba, L. Tyskl. Pimpenelle. Engl. Burnet. Frankr. Pimprenelle.
Historik.
Poterium sanguisorba och Sanguisorba minor är samma växt. Det sistnämnda namnet använda Krok och Almquist, ävenså Ernst Graf von Silva Tarouca. Sanguisorba betyder blodstillande. Fårpimpinell är växtens svenska namn.
Den bör ej förväxlas med Pimpinella major eller P. saxifraga, vilka tillhöra en helt annan familj.
Pimpinell användes under medeltiden i Italien och Frankrike, varför därstädes finnes ett gammalt ordspråk, enligt vilket ej någon god sallat kan tillagas utan pimpinell.
Fordom gjorde växten människan glad och munter, nu är den bortglömd. I en handskrift sedan 1500-talet rekommenderas pimpinell mot torrhosta. Hoffberg säger att den kan läggas på rött vin och sallat, därav smaken förbättras.
Utseende.
Skall enligt Rümplers arbeten blomma först andra året. Vid riksmuseet blommade växten under första året, till och med ganska villigt. Självsår sig gärna. Tillhör familjen Rosaceae. Bladen äro parbladiga och omfatta ända till 11 par, utom de övre, vilka endast hålla 3 à 4. Blommorna sakna krona. De sitta, i huvudlika ax och äro till färgen brungröna. Ar flerårig. Höjden intill en halv meter.
Hundrafrövikten är 0,66 gr.
Odling.
Sådd i början av maj är växten synlig fjorton dagar därefter. En vanlig säng rymmer endast fyra rader.
Är ej nogräknad på jordmån. Fröet bibehåller grobarheten i tre år.
Användning.
Utomlands brukas bladen som sallatkrydda. Vanlig huvudsallat erhåller därigenom en angenäm smak. Dessutom finner växten i enstaka fall användning i köttsoppor o. d.
Saknar större praktisk betydelse.
