014. Alopecurus pratensis. Ängkafle.
Se även #22, Ängkampe, Phleum pratense.
Ängkafle. Råggräs. — Kaflegräs. Muusrumpe. På Finska: Pundar pääruoho.
Strået är upprättstående och bladrikt. Axet långt och mjukhårigt af glänsande hår på blomfoderskalens yta. Blomkronan är enskalig, försedd nedantill på yttre sidan med långt agnborst.
Linn. Fl. Su. p. 20. Cl. 3. Triandria 2gyn. —
Lilj. Sv. Fl. s. 33. Kl. 5. Tremänningar. 2qvinn. —
Patr. Sällsk. Hush. Jurnal år 1779, Jun. s. 14. 1780, Jan. s. 36. Mars, s. 30. —
Ekon. Diktion. I. s. 82. —
Rafns Bibl. f. Fys. Medic. o. Ekon. 17. 4. s. 358. —
Retz. Fl. oec. s. 41.
Vexer helst på något fuktig eller lågland jordmån. Blommar i Maj och Juni med långa ax, som likna rågens. Dess rot är mångårig.
Vid ängskötsel är kännedomen af detta gräs af mycken vigt. Det anses likaså gifvande, som de utländska hittills hos oss odlade hösorter, och kanske öfverträffar det dem i flera afseenden. Om dess frön, som i Juli eller Augusti pläga mogna, sås på aftappade kärr eller utdikade vattensjuka ängar, så får man der i stället en bördig äng. Sidländig svartmylla, som vår och höst ofta af vatten öfversvämmades, besåddes vid Lund med Ängkaflefrö, och gaf på 1/6 tunnland årligen tre parlass torrt hö, således 18 dylika lass af tunnlandet. Andra året efter sådden var gräset nyss före första slåttern 2 alnar högt; och vid den andra och sista, 1 aln. Dess tidighet och hastiga tillvext gör det för sträft att kunna ätas af Gräsmasken (larven till Nattfjäriln Bombyx graminis): en väsendtlig fördel, som vid valet af höslag till odling visst förtjenar uppmärksamhet, emedan denna larf skonar så få andra grässlag. Vid det i Skåne anstäldta försöket anmärktes, att frön, sådda i April, lågo 16 dygn i jorden, och gåfvo i Oktober fint gräs, men hvarken strå eller blomax, och således för spädt att första året berga såsom hö. Fröen mogna uppifrån och nedåt i axet; när de börja utfalla i toppen, samlas axen, torkas på luftigt ställe och utgnuggas. Derefter torkas genast fröen än ytterligare, och äro sedan tjenliga till utsäde.
— I Tyskland och Schweitz är gräset kändt och som höslag berömdt, under det ifrån latinska namnet öfversatta: Wiesen-Fuchsschwanz.
Tab. — 1. ett ax. — 2. trenne ett stycke ofvan roten afskurna stånd i naturl. storlek. — 3. en sluten blomma. — 4. en fullkomlig blomma öppnad. — a. blomfoderskal. — b. pistillens 2:ne märken. — c. ståndare. — d. blomskalet. — e. agnet eller borstet; alla förstorade.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
