003. Anemone nemorosa. Hvitsippa.

Se även #003. Hvitsippa, Anemone nemorosa. - #141. Anemone hepatica, Blåsippa.

Hvitsippa. Hvithverf. Fagblomma. Kälblomster. Fagningsblomma. — Hvidvise. Hvidsimmer. Geitsimmer. Kvitsimmer. Sausimla. På Finska: Vuohen Kukka.

Örtstjelken enblommig och utan svepe. Bladen flerdelta och inskurna, sittande vanligen tre, nästan midtpå stjelken. Frön spetsiga.

Linn. Flora Su. p. 190. Cl. 15. Polyandria. Polygyn. —
Liljebl. Sv. Flora, s. 224, Kl. 9. Mångmänningar. —
Murr. App. Med. 3. p. 91. —
Retz. Fl. oec. s. 46. —
Pharm. Suec. Ed. 2. Ranunculus albus, Herba, Flores.

Vexten, hvars rot är mångårig, blommar ifrån svalans ankomst till midsommar, och träffas på skuggrika ängar allmän. Blombladen äro merendels på undra sidan rödaktiga och strimmiga, äfven med ljusgröna fläckar eller streck.

Hela örten är skarp, och bör nyttjas med varsamhet. Den har blifvit ansedd såsom orsaken till rödsot och blodig urin hos boskap, som ej är van dervid. Liksom det egenteligen så kallade ältgräset (Ranunculus flammula), botar Hvitsippan ältfrossan, då den stött bindes på pulsarne. Men de sår, som af hvitsippans utvertes bruk uppkomma, äro svåra att läka, hvarföre vexten icke bör ligga länge på huden. Den har emedlertid blifvit rekommenderad i brist af spanska flugor. Att om våren, såsom preservatif emot frossan, äta hvitsippor, en osed, som i åtskilliga landsorter förekommer, är högst farligt; man har exempel på dem, som deraf svullnat, fått fläckar i huden, urinstämma, m. m. men genom kräkmedel, varma bad, olja, slemmiga soppor, lavementer och svettdrifvande medel blifvit räddade. Vatten distilleradt med denna vext, borttager fräknar och solbränna: men som huden kan frätas häraf, så bör det hvarken vara starkt eller brukas för ofta.

Tab. Hela växten efter nat. — a. fruktfästet med pistillerne. — b. en pistill. — c. en ståndare.

Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.