011. Anthoxanthum odoratum. Vårbrodd.

Se även 011. Anthoxanthum odoratum. Vårbrodd. - 069. Trifolium officinale. Meliloten-klöfver. - 218. Asperula odorata.

Blomvippan axlik, eggrund eller aflång med lansettlika blomster på korta blomskaft. Blomkronans skal trubbiga med agnborst. Två Ståndare.

Linn. Fl. Su. p. 11. Cl. 5. Diandria. 2gyn.

Liljebl. Sv. Flora, s. 34. Klass. 3. Tremänningar.
Rafns Bibl. Fysik. Medic. o. Ekon. 17. 4. s. 557.
Retz. Fl. oec. s. 55.

Denna förstling af gräsens arter, lika allmän i hela Europa, som i norra delen af Asien, vittnar om full vår, då den framskjuter sina ax, hvilka efter jordmånens beskaffenhet mer eller mindre förlängas.

En lukt något lik Tonka-bönan är detta gräs egen. Roten äger den i högre grad, och nästan vidrig. Det blommande gräset är deremot mildare, och närmar sig till Melilotens eller Myskmadrans. Det är Vårbrodden som gör höet välluktande då den dermed blandas, och angenämt för kreaturen, hvilka begärligt förtära den vexande för dess sötaktiga smak. Det är derföre förmån att deraf äga ymnig tillgång på ängarna. Man har också föreslagit dess särskilta kultur, så mycket lättare, som det vexer på höjder, berg, på öppna ängen och äfven på sumpiga ställen; men tyckes bäst trifvas på en god, lagom torr och ej för högländt jordmån. Då gräset, som har mångårig rot, bergas till frösamling, bör det skiljas från andra gräs-slag, emedan dess agnar häfta vid nästan allt hvad de vidröra. Ehuru det ej är nödigt att för utsädets skull skilja agnarna från fröen, hvilket sker med svårighet: så låter det sig dock göra, om det tröskade fuktas litet och sedan gnuggas emellan händerna. Gräset bör slås tidigt, eljest vissnar det, och röres sedan icke af boskapen. Till blandning i fårens foder bör det i synnerhet utväljas. Lagd knippvis bland kläder, tros malen derigenom kunna afhållas. Pulver af de torkade rötterna blandadt till snus, hafva somliga funnit göra detsamma angenämare. Torra gräset, kokadt i mjölk, och lagt på svulnader, fördelar dem; äfvensom påsar fyllde med gräset fint sönderskurit, samt ljumme pålagde, äro ett godt och lindrande medel vid ros-svullnader på benen (Gmel. Fl. Bad. 1. s. 59).

a. axblomma. — b. kronskalen med sina agn. — c. pistillen med sina ståndare.

Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.