218. Asperula odorata. Myssieört.

Se även 122. Galium boreale. Nordisk Galie. - 165. Galium verum. Gul galie. - 218. Asperula odorata. Myssieört
011. Anthoxanthum odoratum. Vårbrodd. - 069. Trifolium officinale. Meliloten-klöfver.

Myssieört. Luktmadra. Myskemadra. Mysika.

Stjelken är rak, enkel och slät. Bladen, mest 7-8 i hvar krans, äro lansettlika och i kanten sträfva. Blomvippans stjelkar ofta 2delade. Frukten är sträfhårig.

Linn. Fl. Sv. p. 42. Cl. 4. Tetrandr, 1:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 61. Fyrmänn. 1:qvinn.
Murr. App. Med. T. 1. p. 374.
Pharm. Manisylvae l. Hepaticae stellatae Herba.

På skuggrika ställen i skogarna växer Myssian allmän på mångårig krypande rot och blommar om våren i Maj eller Juni. Flera upprättväxande stjelkar uppskjuta från samma rot; deras blad sitta i krans kring stjelken och vanligast 8, men äfven mindre eller flera till antalet. Blomvippan i toppen är mest 2 eller odelad med hvita välluktande blommor. Myssieslägtet igenkännes med sin trattlika blomma, bestående af ett enda blomblad, och sittande öfver fruktämnet, som får vid sin mognad 2 klotformiga frö. Dess naturl. örtflock har fått namn af stjernformiga växter (pl:ae stellatae), emedan bladen formera liksom en stjerna eller krans kring stjelken.

Örten torkad luktar starkare än förut och likt Melotenklöfver (n:o 69) eller Vårbrodd, (n:o 11), hvarföre den brukas att lägga bland kläder, i afsigt att fördrifva mal. På vin och dricka skall den sätta god smak och vara uppmuntrande. Det hör äfven till växtens historia, att den varit ansedd gagnelig mot fel och förstoppningar i lefvern, hudens krämpor samt utropad mot Vattenskräck, orsakad af rasande djurs bett. Men dessa uppgifter, jemförda med vår tids kännedom om växternas kraft och sjukdomars natur, påminna om forntidens lättrogenhet och huru mycket man nu för tiden med skäl tviflar på de verkningar, som till sina orsaker ej äro analoga med dem vi förut med full visshet känna. Också brukas Myssia aldrig, eller åtminstone högst sällan, på Apoteken.

Tab. — fig. a. öppnad blomma, med synliga ståndare. — b. fruktämne med pistill och märke; båda förstorade. — c, fröhus. — d. frö; båda i naturlig storlek.

Svensk Botanik, band 4, 1805. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.