204. Bromus secalinus. Råg-losta.

Råg-Losta. Gasse. Gåshafre. Faxe, Lösta. Lyxa. Svemmel.

Blomvippan är utbredd, med nästan enkla grenar, äggformiga, något sammantryckta och 10blomstriga småax, samt åtskilda trindaktiga bara småblomster.

Linn. Fl. Su. p. 33. Cl. 3. Triandr. 2:gyn.
Ejusd. Skånska Resa sid. 277.
Lilj. Sv. Fl. s. 49. Kl. 3. Tremänn. 2:qvinn.
P. Sällsk. Hush. J. 1785 Jan.

Såsom ett besvärligt ogräs ibland rågen, helst på sandig åker, är detta gräs i flera landsorter under olika namn lika kändt som förhatligt. Det blommar i Juni eller Juli, har trådig rot, som varar blott ett år, och bär 1½ alns höga strå, som äro enkla, raka, trinda, glatta och bladiga. Bladen äro ofvanpå och vid bräddarne något ludna och mindre sträfva. Blomvippan är knappt qvarterslång, har grenar som sitta i halfkrans kring stjelken, äro olika långa och mest enblommiga. Små-axen äro elliptiska, nedplattade och ha 9—12 småblomster, åtskilda vid basen, så att det vågigt krökta fästet (rachis) helt och hållet synes. Blomfoderskalen äro elliptiska och glatta. Småblomstren, mest glatta och sällan finludna, äro ljusgröna, glänsande, med yttra blomsterskalet elliptiskt, något uppblåst och borstförande nedom spetsen; borsten, som ibland saknas, är eljest rak, sträf och kortare än skalet; inre blomsterskalet är smalare, konkavt, utan borst, starkt hårigt i brädden. Fröet är cylindriskt med en intryckt fåra ofvantill. (Jfr n:o 120).

— Br. multiflorus, som förr blifvit som artförändring af denna ansedd, har äggformigt lansettlika hoptryckta småax, med oftast 13 småblomster i hvartdera.

Då fröen af detta gräs finnas bland rågen och blifva med den malna till mjöl, hvaraf bröd skall bakas, får detta deraf svart färg och bäsk obehaglig smak; och ehuru v. Linné, efter de uppgifter han fått, berättar att detta grässlagets frö skall göra yrsel hos menniskor och höns, torde dock denna verkan, om den nånsin inträffar, varit obetydlig. I Skåne brukas gräset till färgning. Det händer med Råglostan, såsom med alla frodigt växande örter, att de lätt förqväfva andra växter i sitt grannskap, och således äfven säden på åkrarne. Deraf har landtmannen, som sår säd och får berga ogräs, trott att den föirra förvandlades i den sednare. Orsakerna härtill se n:o 144. Otjenlig väderlek vid såningen och illa tillredd, sur och seg jord bidraga äfven till ogräsens trefnad och sädens förqväfvande.

— Boskapen äter gräset, men till odling duger det icke.

Tab. — fig. a. axfästet med en topp-blomma och blomfoderskal qvarlemnade. — b. ett småblomster i naturl. storlek. — c. det yttre blomsterskalet, sedt på platta sidan. — d. det inre blomsterskalet.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.